Ångestnivå: Kritisk!

Jag visste att det skulle slå tillbaka på mig.
Inte kan jag väl ha 4 fantastiska vila-upp-kroppen-och-själen dagar i sträck?
Och bara kollat mailen två gånger?
Njuta av nästan två böcker, solat i timmar och ätit god mat i mängder?
("Jag, robot" av Isaac Asimov som inte alls är som filmen med Will Smith utan mycket bättre & "The end of Mr. Y" av Scarlett Thomas som är en helt fantastisk modern, filosofisk och trovärdig skildring av telepatins mystiska värld.)

Nej vågskålen vägde över under tiden jag var på andra sidan Östersjön och jag bara måste. MÅSTE. spy ut en att göra lista. Det här ska jag göra på två veckor:

• Göra om mig själv i Photoshop till 90 år gammal.
• Klippa in mig själv (photoshop) i en historisk bild.
• Göra infografik i Illustrator, laborationsuppgift.
• Skriva litteraturrapport i "Digital bildhantering" på 4 sidor (smart kursansvarig det där som överlät problemet med kurslitteraturen på studenterna själva).
• Marknadskommunikationsrapport på 20 sidor, grupparbete.
• Dugga i marknadskommunikation (på en halv bok, ungefär 200 sidor).
• Redovisning av vårt projekt då vi formgett en bok (borde egentligen skriva på denna nu då vi ska snacka ihop oss imorgon 07.30).
• Hitta, intervjua, bestämma och välkomna folk till infoutskottet i kåren (plus ett par möten och middagar i kårens tjänst).
• Fixa och dona med ett projekt för Lifeleader.
• Vissa åtaganden för Kårhuset och en nystartad spexgrupp i stan.
• Hitta en sommarkurs jag vill gå och anmäla mig.
• Köpa en cykel (när ska jag hinna det?).

Och. Under stress blir jag som sagt klantig. Eller nä. Jag är en väldigt klantig person rent allmänt. Senaste veckan har jag:
1. Glömt passet när jag ska resa utomlands så min kombo får rycka in som räddaren i nöden.
2. Lyckats trycka på "Don´t save" efter 5 timmars retuschande av rynkor, grått hår och puffigt ansikte (se första punkten i att göra listan).

Jag laddar upp med frukt, naturgodis, dextrosol och min förbannade envishet.
Önskar bara jag var tillräckligt rik för att anställa både städhjälp och kock.

Paus.

I vår klass går en tjej som heter Kristi.
När hon gifter sig blir hon Kristi brud.

Funderar på att flytta till Knutby och bli nunna. Finna inre frid typ.
Eller kanske buddhist på heltid?
Religiösa verkar vara så tacksamma människor.

Dagens guldkorn var en föreläsning av en kille från Psykologifabriken om gruppdynamik.
Sjukt bra, kolla in deras hemsida.

Nä nu ska jag fortsätta dugg-plugga.
Marknadskommunikation med modeller och listor på faktorer, aspekter och nyckelkomponenter i evighet. På engelska!

Det där med stress alltså...

Ojojoj. Nu är det mycket att göra.
Sådär megasuperdupermycket att man önskar man kunde ha 4 hjärnor och 5 par händer för allt (ett par händer för hjärndött arbete som att städa, tvätta, laga mat och klä på sig).

Ska inte tråka ut någon med att dela med mig av min att-göra lista utan snarare begrunda hur jag fungerar under stress.
Jag tappar nämligen totalt verklighetsuppfattning och kroppskontroll vissa stunder.
Idag glömde jag att jag betalat när jag handlade mat på ica. Jag gick ut från butiken och plötsligt slog det mig att jag aldrig drog kortet. Eller gjorde jag det? Moralkänslan tog över stoltheten och jag var bara tvungen att gå tillbaka med min matkasse och fråga om jag betalat. Det hade jag. Typiskt att man ska känna personen som står bakom i kön då. Norrköping är litet.
Eller när en person står och pratar med mig och har en lång utläggning om det ena och det andra. Jag kommer på mig själv med att göra alla "lyssningstecken" såsom att nicka, "mm":a ibland och titta på personen men inte hör jag ett skvatt av vad som sägs. Jag fångar kanske upp ett eller två ord i slutet och säger något jag hoppas stämmer in på det jag uppfattat. Kroppskontrollen sätts ur spel också. Eller ja. Snarare kroppsuppfattningen. För varför går jag annars in i hörn, dörrar, bord , smäller armar och fingrar i hörn, dörrar, bord, slår tån i bord och lister? Jag har glömt var jag har kroppen helt enkelt.
Stressade perioder som denna går jag runt i min egna lilla värld av tankar och funderingar kring alla projekt jag tagit för mig

Men jag ska inte klaga. Jag älskar det jag pluggar.
Snart är boken som jag och min grupp formger i vår projektkurs klar. 162 helt fantastiskt snygga sidor. Då ska jag hugga in på uppgiften i digital bildbehandlingskursen att göra mig själv 90 år gammal! Ja just det. Så ska jag skriva en 20 sidig marknadsplan i grupp i marknadskommunikationen. Ja just det. Och så var det tusen andra saker också...

Peace out.

Lintek here I come!

Vad gör du framför datorn? Solen är här!
Ta en skogspromenad, det gjorde jag igår.

Efter en hektisk vecka har blogghumöret inte legat på topp. Mycket har hänt.
Förra söndagen, eftermiddag: Besked om att jag och en vän som sökt projektledare för marknadsföringsgruppen på kårhuset trappan fått de två posterna. Hurra! Firar med jordgubbstårta.
Onsdag förra veckan: Presenterar oss för hela kårhusets personal.
kl 11.06 i torsdags: Jag uppmanas, eller tillfrågas, via mail om jag ville söka posten som infoansvarig i kårstyrelsen (Uppdrag att informera 8500 medlemmar om vad kåren gör, arvoderad 25%, rösträtt i kårstyrelsen, leder infoutskottet på 8 personer).
Vad göra? Fundera, tänka, grubbla. Landar i: att kåren verkar jäkligt spännande. Men omöjligt att kombinera med trappan.
Möte fredagkväll: Jag får reda på att CV och brev ska skickas in innan klockan 09.00 lördag morgon då kårfullmäktige börjar.
Fredagkväll: Skriva, skriva, skriva. Funderar: Det här är nog något för mig.
Natt, 02.16: sova.
Lördag, 06.15, upp, upp och iväg till Linköping.
Lördag, 09.00-18.00, vänta, vänta och vänta med 12 andra. Funderar: Sköna människor, det här kan bli riktigt kul!
Lördag, 18.04, personlig presentation för trettio personer och utfrågning i en halvtimme (de frågar mig).
Lördag, 18.43-21.12, vänta, vänta, vänta. Funderar: Fan om jag inte får det, nu vill jag verkligen verkligen.
Lördag, 21.12, invald i kårstyrelsen. Hurra! Firas med bubbel och rödvin.
Lördag 01.23, däckar hemma.
Idag, avsagt mig projektledare för marknadsföringsgruppen på trappan.

Tänk att det tog 3 dagar för hela min fritid att ändras nästa år samt att bli kåraktiv. Nu jäklar. Nästa år blir sjukt bra.

Best of Star Wars night.

14 tappra själar klockan 20.12, film 1.
4 påsar chips, 3 flaskor cola.
Tävling: Vem kan flest filmrepliker/lines?
Sandra och Anders får delad första plats.
Sandra gör kullerbyttor i soffan av lycka.

6 tappra själar klockan 02.34, film 3.
+2 påsar godis, 4 koppar kaffe, dextrosol.
Tävling: Vem kan mest nördfakta kring filmerna?
Anders tar hem första priset tätt följd av Sandra och Nathalie.

3 tappra själar klockan 06.46, film 5.
+knäckebrödsmackor med skinka och gurka, 6 koppar kaffe.
Tävling: Vem kan hålla sig vaken längst?
Mantra: "Hur mycket älskar vi Star Wars? HUR mycket?!"
Sysselsättning (alla i syfte att hålla sig vaken): Anders klurar på vad alla skådespelarna heter.
Sandra kastar godis på Anders.
Nathalie har druckit tre koppar kaffe (vilket är 3 mer än det vanliga koffein intaget) och sitter och skrattar åt ingenting.
Alla gör raketen.

3 tappra själar klockan 09.47.
Film 6 är avklarad och zombie-artat stapplar alla hemåt efter mycket high-fiveande.

Favorit filmen av de 6 som har den bästa scenen i hela Star Wars.

Guldkornen från StarWars night:
That´s SO Dooku
Who won? Obi won!
Where has Qui Gon gone? He is quite gone.
Han é solo.
Yoda jodå!
Vem var pilkastningens fader? - Darth Vader
Vilken karaktär kan man hyra? Leia.
Vilken karaktär vill bli klappad? Padme.
Vilken karaktär går på räls? Luke.
Vad heter Pizza Huts nya filial? Jabba the hut.
Vem har sämst fysik? Boba fett.
Vilken planet har den mest tatuerade befolkningen? Tatooine.
Vilken planet har de flest rumpor på? Endor
Vem har alltid svar på tal? Chewbacca.
Vem blev religiös lite senare? Hayden Christensen.
Vilken film är den renaste? Allihopa, det är ju Star Wash.
Elektronisk Wok - Ewok.
Hands up - Han´s up.

Triss i vardagshumor!

Inget Ischlo Pischlo här inte. WolliBollie, premiären lyste upp onsdagskvällen. Ja förutom att filmen inte funkade så vi satt i en ned släckt biosalong i 40 minuter. Brukar det vara så utanför Stockholm? "Jag vill ha glass och action."

Att shoppa CDskivor och LPskivor på Myrorna är alltid spännande.
Fick med mig soundtrackskivan från Skilda Världar hem men denna goding fick stanna i butiken. Har nog aldrig sett ett roligare skivomslag.

Glömmer man bestick till matlådan och är för lat för att gå 2 minuter och hämta en plastgaffel på ICA så tar man vad man har. I detta fall en egengjord sked av en morot! Jag är så påhittig.

Älska 90-tal.

På lördag är det 90-tals fest.
Och jag som tjatat om att styra upp något sånt i ett par måndader och så får man det serverat. Jag gillar studentlivet och börjar tagga till redan nu genom att göra den bästa "party-hits från 90-talet" spotify playlisten genom tiderna (ja det kanske inte är så mycket konkurrens, det har gått 9 år sen 90-talet och spotify har funnits i...? Aja, skitsamma. Den är grym iallafall.)!

Lyssna, minns och njuuuuut:
http://open.spotify.com/user/olten/playlist/4u7e2VJFsDwen4slVOfU8W

Av-slut.

Ja, kära läsare. Jag antar att ni minns att jag utlovade resultatet på vår uppgift att göra en jubileumsaffisch till punktskriftsnämnden? Vi kastade ett antal idéer i soptunnan och körde till slut på "keep it simple stupid". Folk har älskat den och hatat den, här är den. Baaparaabaah!:

Och min brodyr blev tillslut klar! Blev precis som jag tänkt det.
Nu är bara frågan vilken vägg som är hedervärd nog att få bära den?

Shoppingbegär.

Vill ha!

(tröjan dårå, inte killen)

Moms Zelmerlöw.

Dagens skämt (jag borde skriva en bok med ordvitsar)

Som även denna jag kommit på helt och hållet själv.

Vad sa man när Egyptens kung var ute och reste?

Det är fara-o färde!


Hahahhahahahahahahahhaa...

Nu jävlar ska jag sätta den där förbannade Företagsekonomitentan.

Tips på pluggmetoder:
1. Så fort man känner en totalblockad bland hjärnsynapserna och den där kalkylen/formeln bara inte går in så ställer man sig på händerna (alternativt huvudet) och skakar ner det. Problemet är bara att jag inte kan stå på händerna och behöver assistans.
2. Spring runt i rummet ni/du sitter i och skrik ut alternativt sjung formeln/kalkylen du måste lära dig utantill. Det skapar ett bild och ljudminne som gör att det fastnar (min egna tes).
3. Ungefär som ettan fast enklare. Kullerbytta kan alla göra för att skaka ner kalkylen eller formeln. En tips är att hålla koll på vart väggar och diverse möbler befinner sig innan du sätter igång (en vägg är ganska hård fick jag erfara).

Det är tre saker du ska tänka på:

Ha kul och ge allt!


"En trång sektion begränsar produktionsmöjligheterna."
(dagens tentaskämt)

Dagens lärdom.

En ekonom kan inte räkna matte.
Eller vår företagsekonomibok följer inte de simplaste matematikreglerna från gymnasiet. Varför göra ett krångligt ämne krångligare? För det ska vara svårt att vara ekonom?

Tenta om en vecka. Sen slipper vi det.

Dagens skämt - min middag.

Vad får man när två skate-are (såna som åker skateboard) krockar i luften?

Svar: Broccoli (Bråk-ollie)

A geeky day.

Idag besökte min grupp universitetets tryckeri. Vi ska nämligen formge en bok. Dennis visade oss runt och berättade om alla funktioner deras supermaskiner kunde göra. Sen klämde och kände vi på böcker i en timma. En riktigt, riktigt lyckad dag om jag får säga det själv.

Dennis visar bindningsmaskinen.

Travar med halvfärdig bok och superlaserskrivaren i bakgrunden.

Böcker de tryck tidigare och typ den häftigaste boken jag sett (den vita med ögonen på ryggen, konstfack, kunde man ju gissat).

Lycka är lukten av trycksvärta och papper.

Offentlig premiär för poeten i mig.

Snälla någon, detta är min önske-enkät:
Jag vill ha Batmans bil, Spindelmannens nät
Jag vill ha stålmannens flygförmåga
Jag vill läsa tankar som han i X-men så jag slipper fråga
Jag vill som the Shadow kunna försvinna
Och som stålmannen alltid, alltid hinna.
Jag vill ha Bamses honung när jag är svag
Alfreds spenat en jobbig dag
Jag vill vara Luke eller åtminstone Obi-wan.
Kan även tänka mig Wonderwoman.
Batmans sidekick går också bra.
Eller bara ett genmanipulerat DNA.
Jag vill ha en pistol, ett svärd med laser
Eller bara bra svar på tal, klatschiga fraser.
Jag vill ha superkrafter, vara en superhjälte, ha!
Det är i alla fall bättre än att vara en helt vanlig, tråkig, människa.

En helt vanlig lördagmorgon.

Ja, det är en nästan en helt vanlig lördag. Äntligen klar med företagsanalysen i Företagsekonomin utan kompletteringar. Äntligen nästan klar med kursen Visuell retorik.
Äntligen kan man slappna av lite grann.

Instruktionsmanualer har alltid fascinerat mig. Bäst just nu:

-

Mycket. Att. Göra.
Trött.

Tankeverksamheten på 2000 varv/minuten.

Intryck, uttryck.
Input, output.
Snart. Klart.

Bäst just nu.

Detta är ett sånt fall då videon är helt värdelös men låten fantastisk.
Egentligen är det för mycket snö ute för att lyssna på Håkan.

Alltid kul att tömma mobilkameran.

På söndagspromenaden upptäckte jag världens häftigaste klotter på fånganstalten (häktet?) vid strömmen.


Födelsedagspannkakor med glass till lunch på Tinas 23-årsdag hos Tina och Lovisa. Veckans höjdpunkt!


Mitt nya projekt. Jag gillar att brodera och jag älskar SuperMario grafiken. Korsstygn har ju samma form som pixlar. Ska bara fylla på med lite färg innan den hamnar på väggen.

Dagens asgarv.

Efter en lång och stressig gårdag med alldeles för mycket glass och sömn vid fel tillfälle kom jag på det. Kanske det roligaste skämtet på länge. Och jag kom på det helt själv! Är du med?
-

Vad kallar man en person som bor på gatan?

En uteliggare.

Men vad kallar man en annan person som bor på gatan då?

En ytterliggare.

-
Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaahhahaa.....

Det var därför tomten inte kom i julas.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4506485.ab

Hjärnstormning...

Examinationsuppgift: Ni skall för Punktskriftsnämnden och Synskadades Riksförbund konstruera en affisch med anledning av att det 2009 är 200 år sedan uppfinnaren av punktskriften Louis Braille föddes. Affischen ska kunna användas i samband med utställningar och seminarier under jubileumsåret 2009.
Kreativiteten är det inget fel på. Det gäller bara att fånga rätt idé.

Resultatet? Det får ni se sen... Någon gång nästa vecka alltså.

Tills dess kan man inspireras av den här fantastiska videon och sångerskan. Det gör jag.

Vilken tur?

Är det tur att man träffar vissa människor? Eller otur?
Är det tur att vissa saker händer en? Eller otur?
Är det otur att man fattar vissa beslut man gör? Eller tur?

Jag tror vissa saker var meningen att det skulle hända och man skulle göra.
Jag tror det kan komma något gott ur det som är dåligt.
Fast det där med ödet. Tveksamt alltså.

Stoppa pressarna! Ställ in alla tv-program!

Äntligen, äntligen händer det! Eller försommaren 2010 händer det!
Jag ser mig som väldigt liberal men är definitivt konservativ på en punkt. Jag helt omotiverat, ologiskt och med få argument bara älskar kungafamiljen.

Ny vecka, nya tag.

Kreativiteten är på topp, dock inte för företagsekonomiarbetet som jag verkligen borde ta tag i. Typiskt.

Härlig dag hemma!

Hann både med besök på Bonniers konsthall och Liljevalchs vårsalong med mamma och pappa. På Bonniers för att se Gunilla Klingbergs fantastiska konstverk som verkligen suddar ut gränserna mellan kommersialism, andlighet (religion) och konst.

Halva konsthallens väggar pryddes av detta vackra mönster. Titta noga så ser du att det är uppbyggt av lågprismatvarukedjors logotyper.

Liljevalchs vårsalong var som vanligt riktigt roligt att se. Det är alltid kul att se vad de "nya" konstnärerna har för idéer och hur förbaskat skickliga så många av dem är.
Kvällen fortsätter med spontan middag med 250 personer. Ska bli skoj. Tusan att jag inte tog med mig lite finare kläder och skor bara. Födelsedagsbarnet fyller ju faktiskt 100 år.

Peppning.

Hahahahahahahahaha!

Hello Saferide: My best friend.

Mitt hopp om människan som legat på noll den senaste veckan och ett bra tag innan dess börjar faktiskt stiga. Ja jag vet, överdrivet att dra in hela mänskligheten i det hela. Men jag tänker stort. Stort är bra tror jag, det är det som förändrar saker och ting. Men man måste vara medveten om att man har en släng av hybris.
Inser hur mycket fantastiska personer jag har omkring mig. Jag hoppas de förstår hur betydelsefulla de är. En liten handling och ett ord kan betyda så mycket och det är svårt att inte se nedförsbacken närma sig när de blir fler. Kanske är det så att man inser vilka som står en närmast när man har det jobbigt. Det där med "i nöd och i lust" kanske gäller för vänskaper också?
Oavsett så är jag tacksam, varm och glad. Och önskar att jag kan vara en lika bra vän tillbaka.
Några speciella personer ska ha stort tack för jag hade en välbehövlig, sjukt trevlig kväll.

Geeky, smörigt och klent. Jag vet. Men snart vänder det. Känner det på mig.

Skoluppgift.

Uppgift: Att bränna Gävlebocken varje år blir dyrt för kommuninvånarna i Gävle (150 000:- kostar en ny bock), skrämmer bort företagen och ger staden dåligt rykte. Hur och med vilket budskap ska kommunen kommunicera så folk inte bränner bocken och kanske framförallt så de tycker det är dåligt att bränna den?

Tänk att det efter lite kreativitet och huvudkliande med detta...

...kan bli ett sånt här resultat:

En heldag seminarium och 16 olika gruppers idéer senare är jag fortfarande ganska nöjd.
Vad tycker du?

Dagens visdomsord.

"Fundera tar längsta tiden sa skräddaren när han sydde sina byxor"
-Gammalt svenskt ordspråk som man kan fundera på.

Ser inte krönet än...

Kämpar mig igenom kurslitteraturen "Seendets språk". Ja inte just nu då uppenbarligen eftersom jag bloggar. Ska ha läst 100 sidor tills imorgon men fuskar lite och läser bara den delen min grupp ska presentera. Tankarna har inte velat och vill liksom inte fastna vid boken. Trots att det är kapitlet om reklam vi har, mitt favoritämne!

Blir så irriterad på att man alltid ska framställa reklam och konsumtion som djävulens påfund. Det är ju konsumtion som gör att marknadsekonomin och samhället går framåt. Sen har vi ju lagar och regler för att förhindra missbruk av reklam. För det är faktiskt läskigt hur mycket man kan påverka någon om man trycker på rätt knappar i det mänskliga medvetandet. Men ändå. Det är inte bara dåligt...


Och där försvann mina tankar iväg igen.. så jag får väl ge upp hoppet om att skriva ett genomtänkt och välformulerat blogginlägg idag.

Sånt e livet.

Ibland går inte saker och ting som man vill. Ibland är det en sak. Ibland är det flera. Är det bara en sak så brukar det vara hanterligt och inget att uppehålla sig vid. Är det för många och de lägger sig på hög en efter en så kan det bli lite jobbigt. Lite som att gå för länge i en uppförsbacke. Men fördelen med uppförsbackar är att man vet att det väntar en nedförsbacke bakom krönet. Om den inte finns där så finns den bakom nästa krön. Man måste bara hålla ut lite till.

25e Mars händer det.

Jag längtar.

Hur tänkte du nu?

Frågan är om det är fejk och en del av en ny underground dokumentär (hört ryktesvägen) utan Lettermans vetskap eller om han på allvar är neddrogad och borta? Han har ju tydligen vuxit upp i någon slags religiös sekt så det är väl inte omöjligt att han är helt förstörd.

Det där med jantelagen...

Det där med att folk, människor, personer alltid ska göra sig mindre än vad de är. Att man aldrig får säga att man är bra på något, aldrig tro att man är bättre än någon annan. Man kan aldrig ta mer plats än någon annan och aldrig vara stolt över att man gjort något bra. Det är ju rätt sjukt egentligen. Om det är någonting jag hatar så är det Jantelagen. Den är liksom inpräntad i var svensk hjärna. Det ekar i ens huvud: "tro inte att du är något. tro inte att du är bättre än någon annan.". Jag älskar människor som vågar säga att de är bra, kanske rent av bäst. Och bara för att man säger att man är bra på något så betyder det ju inte att man är bättre än någon annan. Det betyder bara att man är bra. Fast skulle ingen vara bäst på något så skulle det ju inte finnas några lyckade människor någonstans. Inga lyckade företag, inga politiker som får vårt land att fungera, inga kändisar som underhåller oss, inga stora sportstjärnor o.s.v. Men man måste kunna säga att man är bra för att kunna tro på sig själv och ta sig vidare mot sina mål.

I mitt tidigare liv fanns jantelagen på ytterst få ställen. De flesta runtomkring mig var stolta över sig själva och delade gärna med sig av bra saker de själva gjort eller sagt. På så sätt visste ju jag vilka deras styrkor var och kunde dra nytta av dem. Det var ingen som såg det som skryt eller ett sätt att sätta sig på någon. För alla visste ju att de var bra på sitt sätt.
Men här i Norrköping känns jantelagen mer utspridd. Folk höjer lite diskret på ögonbrynen när jag säger att jag faktiskt är bra på det där med kommunikation och budskap. Folk höjer på ögonbrynen lite obemärkt när jag säger att jag vet att jag kan, jag vill och jag gör det.
Jag däremot. Jag höjer på ögonbrynen när det visar sig att den där personen som sa att den var så dålig på att rita, visar sig vara närainpå en konstnär. Och att den där personen som sa att den inte kunde sjunga, var närainpå en artist. Jag vill nästan gråta. Varför gör man så mot sig själv? Gömmer och döljer ens styrkor? Det är väl svagheterna man ska dölja och styrkorna man ska visa? Eller? Det gör mig förvirrad.
Jag försöker ständigt kämpa mot jantelagen. Ge beröm till den som förtjänar det och till den som inte förtjänar det (för vi kan ju vara bra även när vi är som sämst, eller hur?). Jag försöker få folk att förstå att det inte är något fel med att säga att man är BRA.
Jag tror att om jantelagen dog skulle fler människor må bra med sig själva, vi skulle ha mindre psykisk ohälsa. Och med människor menar jag nog tyärr mest unga tjejer.

Därför, och endast på grund av det jag skrivit nu, älskar jag tjejer som Isabella Löwengrip. Hon är allt vad jantelagen inte är. Orädd, stolt och har enormt mycket drivkraft. Tänk om fler tjejer kunde vara så. Då skulle vi bara ha kvinnliga chefer om 10 år. Är du tjej med ambitioner by the way? Du borde du göra vad jag gjorde i somras, åka på Lifeleader Academy. Glöm allt vad jante är och få en erfarenhet för livet. Och nej, det är inte reklam. Bara en varm rekommendation från mig till mina kära läsare. :)

Simultanförmågan är på topp!

Eller den måste vara det nu. Efter en vecka i influensans dimma regnar det krav och saker att ta tag i. Förutom fritidssysselsättningar, träning och de normala jobbiga sakerna i vardagslivet att ta hand om (typ laga mat, diska och köpa de där gardinerna vi saknar) har vi i skolan just nu:

• En bok att läsa om bilder och kommunikation med bild
• En uppsats i företagsekonomi att skriva + räkna på uppgifter (Tenta i Mars)
  
• Ett skarpt projekt med en bok på ett par 100 sidor att formge (Deadline i Juni iofs)
• En fiktiv reklamkampanj/affisch att komma på
• En affisch att formge

Varav ungefär hälften ska vara klart om en och en halv vecka. Pust.
Mycket är såklart roligt men stressen. Stressen. Stressen gör mig paralyserad och hjärndöd. Man (läs: jag) måste komma ihåg att göra andra saker än skolan. Ha lite kul helt enkelt. Typ googla på "Reese Witherspoon" och garva åt detta resultat i min ensamhet. Och i smyg vara lite bitter för någon kom på skämtet före mig.

Hahaha!

Bach is back.

Okej. 3 dagar i karantän. Med vänner som enda sällskap. Ja, tv-serien dårå. Kanske inte var så smart att så fort jag kände att jag kunde ta mig utanför lägenheten så gick jag å träffade mina riktiga vänner över ett glas vin. Med tanke på den alldeles för sena kvällen och promenaderna i regnet så lär det väl ta ännu längre tid nu innan jag blir helt frisk. Men jag blev gladare av att komma ut. Det var en minst sagt rolig kväll. Så det är väl både på gott och ont antar jag.

Nu har jag en hög med grejor att ta tag i. Allt börjar gå i normal takt igen, inklusive min hjärna (som bara kunnat ta en sak i taget).
Och det till tonerna av klassiskt. Är inne i en period då jag gärna vill höra pianokonserter, stråkorkestrar och pampiga crescendon (stavas det så?). Vilken tur att jag varje födelsedag sen jag var 10 har fått en cd-skiva klassikt av farfar. Bach, Telemann och Gershwin ger mig gåshud. De ger färg till ett grått Norrköping och hjälper mig att dagdrömma bort lite.
Bachs "air on G string" går verkligen rakt in i hjärtat, så otroligt vacker. Bach var sannerligen en musikaliskt geni (för det var ju jag den första som sa eller kom på?). Jag tror den här var med i ett barnprogram när jag var liten för den väcker konstiga känslor i mig. Barndomsminnen. Helt fantastisk. Lyssna bara:

I love me more.

Såklart skulle min rygg få för sig att få ett skott precis när alla 4 projekt drar igång i skolan så man ligger paralyserad på golvet en dag. Såklart skulle mina ögon börja svida, hostan komma och feberyrseln infinna sig dagen efter just när toppen på berget av allt är. Såklart skulle illamåendet komma och det svartna framför ögonen när Bo Bergström, författare till en av våra kursböcker ("Effektiv visuell kommunikation") var och föreläste. Svimning på grund av vattenbrist efter febrig natt tror mamma. Toppen. Verkligen. 3 helvetesdagar och nu ligger man till sängs sen en hel dag tillbaka. Har för ont i kroppen för att röra mig och andas tungt när jag väl rör mig (då kommer hostan för övrigt) men ryggen blir värre just eftersom jag legat till sängs hela dagen. Försöker krypa ner på golvet med jämna mellanrum för att avlasta den lite. Hosthost.
Såklart skulle jag bli sjuk när hela världen också är sjuk så man inte får några sympatier alls.

Nu går jag i ide med macbooken och kursböckerna.

"Håll mig och lova mig, stanna världen en stund..."

Nytt perspektiv på livet.

Det får man när man har legat på golvet halva dagen efter att det högg till i ryggen vid lunch. Golv är inte så trevliga. Speciellt inte när man inte dammsugit på ett tag. Möbler och rum i allmänhet är mycket trevligare minst en meter upp från marken.

När man har konstant ont och svär högt när man tappar något (vilket såklart hänt hela tiden idag) så inser man hur livet som pensionär kommer bli. Smärtsamt, stelt och långsamt.

Den ljuva bakfyllan.

Öööhh... Mat. Mmmm... Pizza. Lycka. Mmm smält ost och bröd.
S -Öööh var fan la ja chokladen? Hade den ju här nyss.
C -..........
S -Hallå!? Vart fan är min chokladjävel.
Abstinens.
C -..........
S -Öööhhh.... vart i HELVETE la jag chokladen?!!
C -Här ä den, på golvet mitt framför näsan på dig!
S -Eeeh... på golvet? Hur hamna den där? mmjaja...
Mmm... choklad.
S -Schka vi kolla film?
C -Aaah...
S -..........
C -............
S -Du kan få välja.
C -Orkar...... inte....... gå... Välj film du.
S -mmm....åkej.
Åååh.. Företagsekonomiboken på golvet. Borde. Verkligen. Räkna.
Ångest. Kan alla bara låta mig vara... Var är min filt?
Mmmm... vila lite.

Aaaaaahaaaaaaaa..... de e så de e!

02.46 Natten till fredag.
Ni vet när man bara vet att den där personen påminner så sjukt mycket om den där andra personen. Man kan bara inte placera det. Sättet att gå, prata, vissa handgester och uttryck. Man tänker: "Det är ju exakt som... ja den där andra personen!". Som en kulspruta med deja vú liksom. Man går runt och känner och tänker sådär jättelänge vid korta tillfällen när man träffar någon av personerna. Men så plötsligt trillar poletten ner, det var ju den personen som den personen var så sjukt lik! Herremingud, dem är verkligen jättelika. Som samma person fast två. Fast ändå olika liksom.
Som att dra ett streck mellan två punkter (Och ja, Marcus Gärde. Det heter strEck. Med E. Inte Ä.)

Jag borde egentligen sluta blogga sent på nätterna.

Just.nu

Jag är en ganska föränderlig människa. Jag tycker om att lära mig nya saker, ta till mig ny musik, nya böcker och ny konst. Jag gillar att förändra mig helt enkelt.
Nej, jag kräver ständig förändring i mitt liv. Annars skulle saker och ting bli så himla tråkiga. Tycker ni inte?
Min passioner just nu:
- Musik: Jumper. Har nyförälskat mig i det gamla 90-tals bandet. Fantastiskt. Förutom "Hela världen står utanför", kommer ni ihåg "Tapetklister"? Värd att lyssna på bara för texten:
Om du vill bli min vän, jag bli din
Jag tror nog våra vägar kan passas in
Det är inte mycket alls jag begär
Du får vara dej själv, jag lovar och svär

Kan bo ihop, vi kan bo isär
Vi kan träffas jämt, eller här och där
Och du får ringa mej när som helst du vill
Vill du att jag ska komma, säg bara till

Tapetklister under mina skor
Du är så mycket vackrare än vad du tror
Jag vågar inte Jag vågar inte

Jag vet var du är, jag kan ringa dej
Men jag känner mej osäker på mej
Du kanske har nån annan, vad vet jag?
Visst blir det väl min tur, en dag

Tapetklister under mina skor
Du är så mycket vackrare än vad du tror
Jag vågar inte Jag vågar inte

Om du vill bli min vän, jag bli din
Jag tror nog våra vägar kan passas in
Det är inte mycket alls jag begär
Du får vara dej själv, jag lovar och svär

Tapetklister under mina skor
Du är så mycket vackrare än vad du tror
Jag vågar inte Jag vågar inte
Tapetklister under mina skor
Du är så mycket vackrare än vad du tror
Jag vågar inte
Jag vågar

- Konst: Sture Johannesson. När de visade en av hans posters/verk på en föreläsning var jag bara tvungen att söka upp denna 60-talets drogliberala hjälte på nätet. Man behöver inte hålla med om hans starka politiska åsikter för att tycka att hans skapelser är fantastiska. Helt briljanta.
- "Mat": Kladdkaka. Jag vet, inte så bra. Men när jag kom på att man på under en timme enkelt och billigt kan göra sjukt goda kladdkakor så är det svårt att låta bli nu! (Samt att jag blev så stolt över mig själv som bakade). Förbannade människa som nyss påminde mig om att chokladbollar är lika lätt och man behöver inte ens sätta på ugnen!
-Allmän livsinställning just nu: Vänner är ovärderliga och bör uppskattas och vårdas ömt men viktigaste personen i ditt liv är du.

Vuxen enligt mig mitt yngre jag.

Jag älskar att bli nostalgisk och kunde inte låta bli att kolla mina första inlägg från 2007. Då skulle jag precis flytta hemifrån för första gången och oroade mig för att bli vuxen. Min checklista för att bli vuxen såg då ut så här. Dags att bocka av!

Är man vuxen kommer man ihåg
- att ta påse i mataffären (Check)
- att göra en budget för privatekonomin (Check)
- att diskutera blomväxter på lunchen (Nja. Inte direkt på lunchen kanske, men det har hänt. Check.)
- att storhandla (Check)
- att skaffa körkort (minnesanteckning: infiltrera vägverket) (Check, fast ingen infiltration dårå. Klarade mig iallafall.)
- att äta glass med pappret på (Aldrig någonsin att jag skulle synda på det viset!)
- att oroa sig för pensionssparandet (Check)
- att bli överdrivet exalterad över nya maträtter/ nya matvaror (Check, har skrytit för alla när jag lyckades baka härom veckan.)
- att ragga på yngre killar (Check)
- att ta hand om krukväxterna (Check)
- att bli bitter (Check)

Resultat: 10 av 11!
Då är jag väl vuxen nu då. Enligt mig själv för 2 år sedan.

Visuell retorik när den är som bäst.

"Communication just got sweeter"

"Power in safe hands"

Har precis påbörjat kursen Visuell retorik. Här är den som bäst.
Önskar verkligen att jag kan komma på och göra något så här briljant i framtiden.

Passioner och aggressioner.

Jag vet att det är lätt att slänga ur sig att man "hatar telenor" eller "hatar CSN". Men jag hatar verkligen CSN. En statlig myndighet finns till för invånarna och folket. Det är ju vi som betalar deras löner via skatten. Då kan de väl göra så gott de kan för att ge god service och bra information. Men.
Deras hemsida är riktigt bra. Om man vill få reda på allt onödigt kring studiebidragen, allt man redan visste och INTE det man egentligen vill veta. Man har ingen koll på vad man ska göra, vilka blanketter man ska fylla i eller vart ens ärende ligger just nu. Så svårt kan det väl inte vara?
Deras kundservice är fantastisk. Om man gillar att göra mängder med val med sin telefon innan man får lyssna på hur de räknar ner antalet förvirrade själar som står före i kön "Det är 69 samtal före dig, tack för att du väntar". Om jag inte minns fel informerar skatteverket även förutom samtal före i kön om hur många handläggare som behandlar ärendet. Det minskar ens egna stress ganska rejält. En sådan enkel sak.
Suck.
Så börjar resan mot ett skuldtyngt liv till staten. 24712:- på en termin.

Men jag är inte bitter, nej!
Jag har ju haft 4 timmars föreläsning om papper idag. Eller Porr som en tjej i tvåan kallade det.
GDK-porr. Att bli så exalterad, fascinerad och intresserad av ytstrukturer, hårdhet, pappersmassa och bestrykningar kan bara liknas vid porr.
Vilka möjligheter som finns. Vilka fantastiska möjligheter.
Och nej jag är inte ironisk.

Gårdagskvällen tillbringade jag med att lyssna på Georg Philipp Telemanns violinkonserter medans jag gick igenom 2 högar med gamla affischer från 60-talet jag fått av farfar. Mestadels konsertaffischer från Moderna Museet samt gamla propagandaposters från vänsterpartiet kommunisterna (de som känner mig vet att jag inte sympatiserar med dessa någonstans men det finns en härlig nostalgi i dem). Det är kul hur jag kan se alla typografiregler som Marcus Gärde präntade in i våra huvuden på dessa gamla affischer. Och Moderna är med också. Godbitarna sitter iallafall nu uppe på vår köksvägg.
Det är nördigt, det är vackert och jag älskar det.

Tankar kring människan som egoist.

Människan är egoist. Det vet man ju. Det är ju vår överlevnadsinstinkt.
Och den enda personen man verkligen helt och hållet tål är ju en själv. Annars vore det ju rätt jobbigt. Om man inte tålde sig själv alltså. Jag blir så trött på människor som tror att de kan hitta en själsfrände som de bara klickar med. Det finns ingen människa i hela världen som man aldrig skulle irritera sig på eller vara oense med. Det är ju det som är det fantastiska med att vara människa, att vi är så otroligt olika. Den enda som känner en själv helt och hållet är ju faktiskt en själv. Det finns snarare bara en skala med mer och mindre uthärdliga människor. Om man ska tänka negativt och bittert. Eller att även om du älskar någon otroligt mycket så kommer du hata dem ibland. Jag tror att en riktigt bra relation mäts i hur man hanterar konflikter. Så måste det vara iallafall.

Och människan måste ju finna någon slags tillfredsställelse i att vara trevlig mot andra. Det sociala behovet är ju starkt hos oss. Närhet och bekräftelse. Artighet är en samling regler som finns till för att underlätta kontakt och relationer med folk man inte känner (och känner också för den delen). Ett leende och ett "ha en bra dag" i affären kräver inte så mycket energi men kan ge en tillfredsställelsen att vara en bra människa och att få någon annan att må bra i en kort stund. Men att vi bryr oss om andra, empati, kan ju inte bara vara någon slags omvänd egoism (jag skänker pengar till välgörenhet för att jag mår bra av det). Man kan väl verkligen känna med någon annan utan att finna någon slags egennytta i det? Det är iallafall vad jag tror. Annars vore världen ett ganska dystert ställe.

Jag förstår inte människor som saknar empati.
Jag förstår inte människor som ser sig som ensam mot världen.
Jag förstår verkligen inte otrevliga kundbiträden.

En riktig godbit.

Förresten! Tills dess kan jag ju dela med mig av min nyupptäckta juvel.
Min bror tipsade mig om den här artisten. Raul Midon föddes blind, bor i New York och har ursprung från New Mexico & Argentina. Dessutom har han en alldeles unik gitarrstil, min bror menar att han uppfunnit en egen gitarrteknik. Och min bror, som kan musik och som jag verkligen respekterar i det ämnet, litar jag på. Raul Midon är en otroligt skicklig musiker och gör fantastiskt mysig jazz-pop-RnB (och jag som ALDRIG gillat RnB!). Passar perfekt i Januarikylan. Enjoy!

Get away!

Då börjar jag på nästa sci-fi trilogi av författaren C.S Lewis. Har inte kommit så långt, men det verkar lovande. Känns att det var ett tag sen han skrev den och den är mer målande fantasifull än andra sci-fi böcker jag läst. Men så har han ju skrivit Narnia också.

Har med mig två av böckerna, "Utflykt från tyst planet" & "Perelandra", på den (vad jag nu förstått bara) 30 timmar långa bussfärden ner till franska alperna.
Väl där blir det, förutom en massamassa skidåkning, sittning med tema "Oj, jag kom fel.." (Samma som jag hade på min studentskiva! Då var jag prinsessan Madeleine grundat på djup ironi och svår humor för min dåvarande klass. Nu ska jag vara (ja jag vet att det är tråkigt men jag hade outfiten hemma) hippie.) samt barrunda med retro tema. Vi kommer vara så snygga.
Det blir najs! Supernajs!

Det där med internet kan nog bli svårt där nere. Så, även om jag hade bloggat om jag kunde så kan jag inte. Så. Vi ses om 10 dagar! Då drar skolan igång och det ska faktiskt bli kul.

Vad är väl ett nyårslöfte mot ett nymånadslöfte?

Denna månad ska jag:
-Baka 3 gånger.
-Börja lära mig jonglera. Målet är att hantera en boll perfekt och klara 2 bollar.
-Inte bryta benet i alperna. Eller det andra benet.

Fundering kring kommunikation.

Så börjar jullovet lida mot sitt slut.
Mina reflektioner har inte slutat bara för att bloggen tagit ännu ett omotiverat upphåll.

Min senaste fundering handlar om hur vi människor ser på världen.
Har äntligen satt igång att läsa Henrik Fexeus "konsten att läsa tankar". Måste säga att jag först blev lite besviken. Det mesta jag läst hitills var inget nytt. Det beror nog mest på att jag gick den där kursen i somars. På Lifeleader Academy lärde vi oss en hel del om hur man kan läsa och tackla människor förstår jag nu. Det handlar ju inte om att läsa tankar utan om små knep så man kan förstå hur männikor fungerar och sedan möta dem på deras nivå. Förutsättningen för att man ska kommunicera är ju att man talar samma språk. Så att säga.
Men Fexeus skriver iallafall i boken att det finns tre olika sätt vi föredrar att uttrycka oss på och kanske det sättet vi ser världen på.
Först den Visuella som gärna använder målande och beskrivande ord som "Jag kan se din poäng", "Visa hur du menar"och minns främst hur saker såg ut, vilken färg de hade o.s.v.
Sen den Ljudmässiga som gillar att använda uttryck som "Lyssna på vad jag har att säga", "Jag har aldrig hört något liknande" o.s.v. och minns ljudbilder starkt.
Sen den Kinestetiska som är en beörings/känslomänniska men även smak och lukt personer. Den Kinestetiska använder gärna uttryck som refererar till känslan för det de pratar om (eller lukt&smak) ex. "Det stinker", "Vi har bara skrapat på ytan".
Sist den neutrala som gäna använder oberoende uttryck. Den neutrala har skalat av sina uttryckssätt och kommunicerar helt enkelt neutralt.

Så. Om man ska presentera ett förslag för en person man av erfarenhet vet är kinestetisk så kan det ju vara smart att använda sådana uttryck som man vet att han/hon föredrar. Att ge personen en bra känsla kring ens förslag ökar ju möjligheterna att han/hon kommer överväga det. Eller hur?
Det är spännande det där. Jag tror att jag själv är en kinestetisk person. Ja minns främst hur saker kändes och det viktigaste för mig är att det känns rätt. Tror de flesta av mina vänner är likadana. Man dras ju såklart till de som är som en själv och detta måste ju definitivt vara en viktig faktor i vilka människor man fungerar med och inte.

Har egentligen ingen slutpoäng. Detta var bara ännu en fundering kring den spännande varelsen människan. Men läs Fexeus bok, den är bra.
Ska se om jag vågar testa några trix i boken på vår kommande skidresa till alperna. På fredag bär det av i 36 timmar i en buss! Det ska nog gå att inte bli totalt uttråkad, så länge jag har mina 3 tjejer med mig.