28 januari 2009

Passioner och aggressioner.

Jag vet att det är lätt att slänga ur sig att man "hatar telenor" eller "hatar CSN". Men jag hatar verkligen CSN. En statlig myndighet finns till för invånarna och folket. Det är ju vi som betalar deras löner via skatten. Då kan de väl göra så gott de kan för att ge god service och bra information. Men.
Deras hemsida är riktigt bra. Om man vill få reda på allt onödigt kring studiebidragen, allt man redan visste och INTE det man egentligen vill veta. Man har ingen koll på vad man ska göra, vilka blanketter man ska fylla i eller vart ens ärende ligger just nu. Så svårt kan det väl inte vara?
Deras kundservice är fantastisk. Om man gillar att göra mängder med val med sin telefon innan man får lyssna på hur de räknar ner antalet förvirrade själar som står före i kön "Det är 69 samtal före dig, tack för att du väntar". Om jag inte minns fel informerar skatteverket även förutom samtal före i kön om hur många handläggare som behandlar ärendet. Det minskar ens egna stress ganska rejält. En sådan enkel sak.
Suck.
Så börjar resan mot ett skuldtyngt liv till staten. 24712:- på en termin.

Men jag är inte bitter, nej!
Jag har ju haft 4 timmars föreläsning om papper idag. Eller Porr som en tjej i tvåan kallade det.
GDK-porr. Att bli så exalterad, fascinerad och intresserad av ytstrukturer, hårdhet, pappersmassa och bestrykningar kan bara liknas vid porr.
Vilka möjligheter som finns. Vilka fantastiska möjligheter.
Och nej jag är inte ironisk.

Gårdagskvällen tillbringade jag med att lyssna på Georg Philipp Telemanns violinkonserter medans jag gick igenom 2 högar med gamla affischer från 60-talet jag fått av farfar. Mestadels konsertaffischer från Moderna Museet samt gamla propagandaposters från vänsterpartiet kommunisterna (de som känner mig vet att jag inte sympatiserar med dessa någonstans men det finns en härlig nostalgi i dem). Det är kul hur jag kan se alla typografiregler som Marcus Gärde präntade in i våra huvuden på dessa gamla affischer. Och Moderna är med också. Godbitarna sitter iallafall nu uppe på vår köksvägg.
Det är nördigt, det är vackert och jag älskar det.

1 kommentar:

Anonym sa...

69 samtal innan dig, just 69. komiskt ;)