Jag borde VERKLIGEN sova.

Okej, jag har svårt att sova. Jag får alltid sömnproblem när jag är stressad. Måste hitta en lösning på det. Nån som har bra tips?

Så länge kan jag ju bjuda på min egna privata riktigt bra citatsamling:
"Alla människor i hela världen har funktionshinder" - Petra Mehde, komiker
"Misslyckande existerar inte, jag har bara skjutit upp framgången" - Johan Ernst Nilsson, äventyrare
"Ett säkert uppträdande kan dölja oceaner av osäkerhet" - Sofia Falk
"Krångliga typer är bara människor som försöker lösa problem på ett dåligt sätt"


Sånt här roar jag mig med när jag inte kan sova. Sarah Silverman ÄR en fantastisk komiker!

Har äntligen kommit igång med läsandet...

... av den engelska kurslitteraturen "Social history of the media".

Visste ni att det på 1600-talet var en familj, Tassis eller Taxis, som dominerade det europeiska postsystemet? Och därifrån härstammar vårt moderna ord taxi.

Vidare med tryckkonstens historia...

En helt ok helg.

Resultatet av en utdragen student-helg:
-Ett par tomma flaskor.
-En flagga från Max i min kristall krona.
-4 avklarade världar på Donkey Kong på mitt Supernintendo.
-Inhandlad hippie-outfit (stickad väst och cowboyboots från myrorna totalt 180:-).
-Löv i håret.
-"Sandylove" skrivet över hela insidan på högerarmen.
-2 sjukt trevliga middagar med klasskamrater.
-En enorm skopa ångest över boken jag inte läst men verkligen borde.
-En rumskompis mindre (som flyttat till en egen etta).
-"Kreativt kaos" i mitt rum/lägenhet.





Bästa partylåten NÅGONSIN (speciellt igår på hippieförfesten) och min nya favoritlåt!

Min första egenphotoshopade bild!

Aaah.. Äntligen är 2 seminarier och en redovisning på 2 dagar över!
Dags att sätta igång med inlämningsuppgifterna (hitta på ett reseföretag, designa logga, photoshopa en bild, gör ett magasinuppslag och en annons), hårdläsa boken "Social history of the media", plugga till duggan (som är på en och en halv bok om grafisk produktion) och förbereda nästa redovisning (om kalibrering och färganpassning av kameror).

Det tar ju inte slut, man får väl vänja sig.

Ikväll har jag umgåtts med mig själv. Lagat riktig mat, skissat på lite idéer inför inlämningsuppgifterna och lekt i photoshop. Väldigt skönt faktiskt.
En bild från en förfest för ett par veckor sen:

Det får godkänt va? Jag börjar kunna hantera photoshop! Gud vad mycket kul jag ska ha!


Min mobil är paj. Den hittar täckning lite när den vill men oftast hittar den inget alls. Mycket konstigt, den är ju bara 8-9 månader gammal?! (Eller är det mobiler idag som inte är tänkta att funka längre?)

Jag håller med dig Garfield.

Det enda som cirkulerar i mitt huvud nu är postscript, kommunikationsteori modeller och Crystal Palace/Den stora industri världsutställningen 1851 i London.


Denna måndag har verkligen varit tung. Gick upp 06.00 för att ta tåget till Norrköping bara för att upptäcka att någon j*vel snott min cykel vid tågstationen. Får ta bussen och gå hem för att snabbt lämna grejor och byta om till föreläsningen 10.00. Bara för att upptäcka att mina glasögon gått sönder och är obrukbara. Jag ser alltså både föreläsaren och hans bilder lite lagom suddigt. Sen följer 5 timmars grupparbete inför seminarierna och nu väntan på Marknadsföringsgruppen för att sätta upp affischerna vi gjort till Hippiefesten på lördag.

Dagens ljus har varit det oerhört låga nivån på humor under grupparbetet och att det där ryktet om lägenheten på 85kvm verkar bli mer än ett rykte.

I helgen ska jag fira som fan.

Ännu en helg i Sthlm.

Den var inte lika lyckad som sist tyvärr.

Jag ångrar att jag inte tänkte till en extra gång men är grymt ledsen och besviken på vissa människor. Det är i och för sig lättare att döma någon snabbt än att fråga varför. Men jag trodde de var klokare än så. Nu dröjer det definitivt ett tag innan jag kommer tillbaka till Stockholm. 

Helgens positiva var LLA (Lifeleader Academy) återträffen, riktigt kul att träffa alla 11 tjejerna igen. Dessutom blev jag rankad tvåa när vi spelade Laserdome med ledarna.

Helgens bästa var att en stor kartong väntade på mig hemma i Huddinge. I den låg en vit låda. I den låg min lilla vita älskling. 

Jag har blivit med Apple och förälskat mig i min vita, fina Macbook. 

Jag har köpt mig en livsstil helt enkelt. Jag har blivit såld på Apple. 

Börjar fundera på om det verkligen finns två sorters människor... 

FB 4-evvah!

Jag är nu vän med Beatrice Ask på Facebook.
5 vänner till och jag har 500 vänner på Facebook.

DÅ kan jag dö lycklig.

Idag har jag bankat skiten ur min kompis.

Idag var en givande dag. Igår också.
Förberedande av redovisning om Postscript och PDF, tävling i vem som kan ha coolast effekter i powerpoint (pyroteknik, fyverkerier, starwars tema m.m.), bokläsning och analys av kommunikationsteorier, bildanalysering, lyssna på föreläsning om Art Nouveau och kommunikationsteorier samt allmänt fix.
Och jag har boxats med Cissi.

Vi tog på oss krigaransiktena och körde stenhårt. Nu har jag inga blåmärken men är helt slut, kan inte ens skriva utan att darra på handen. Nästa vecka kör vi igen. Det blir som fightclub. Fast i Norrköping.


Extra, Extra! Stort avslöjande!
Det ryktas om att den omtalade Sandra Olt kommer få 68 kvm större och en ny rumskompis den 1:a December. Vår källa säger att lägenheten ligger centralt och att det kommer vara centrum för förfester bland de nya studenterna på Linköpings Universitet, Tekniska Högskolan. Källan menar vidare att Sandra kommer vara betydligt mer villig att ta emot långväga övernattningsgäster med den nya ytan. Vi har dock inte fått uppgifterna bekräftade.

Reflektion.

Rösten som säger hållplatsnamnet på bussarna i Norrköping låter som en medelålders kvinna i kris, nära sammanbrott.
Inte alls som den lugna, nästan 1984-liknande hypnotiserade/drogade/apatiska kvinnorösten på bussarna i Stockholm.

Frågan är vad som är bäst? Jag kan ju inte låta bli att fnissa lite för mig själv när jag åker buss i Norrköping. Så man blir ju glad av att åka buss i Norrköping. Även om en bussfärd genom hela Norrköping motsvarar bussresan från mitt hus i Huddinge till Pendeltågsstationen. Fast jag cyklar oftast här i Norrköping.

Skönt jobb hon måste ha. Bara sitta och spela in busshållplatsnamn hela dagarna. Min röst är ganska fin. När jag inte är hes. Det är jag ganska ofta. Kan man extraknäcka som busshållplats-uppläsare? Finns den tjänsten ute på Arbetsförmedlingen?

Idag fick jag 100 kr för mycket tillbaka i växel i en affär och upptäckte det när jag gått ut ur affären.
Jag gick inte tillbaka och sa till. Är jag en dålig människa då?

Idag är ingen vanlig dag, nej för det är Sandras födelsedag. Hurra, Hurra, Hurra.

Grattis till mig själv, nu 9 år kvar tills 30.

Jag har fått vuxna saker i present:
-En gul verktygssats och en slagborr (någon slags hint från pappa att han inte kommer åka till Norrköping och borra åt mig längre?) med tillhörande "chic"(pappas egna ord) väska.
-En rysk te-servis som jag ALDRIG kommer våga använda för att den är för gammal, för skör och alldeles, alldeles för fantastiskt jävla snygg!
-Ett extremt praktiskt och "compact-living" vänligt matbord.

Och min MacBook är beställd. Sweet!

Det här gjorde jag i somras...

Sök nästa sommar vettja! (OBS endast för tjejer)

En insikt...

Hur kommer det sig att man kan träffa en person 2-3 gånger och verkligen verkligen ogilla dem? Ni vet, man bara automatiskt tar avstånd från någon och ger inte ens personen en chans att visa vem dem är. Man har knappt fått någon uppfattning om vem personen är, åsikter den har eller värderingar. Och ändå går man runt och ogillar dem.

Det hände mig. Jag gick runt och verkligen tänkte på vilka obehagskänslor den här personen, X, gav mig. Jag tyckte X var otrevlig, kaxig, självupptagen och allmänt bitchig.

Sen insåg jag. X påminde så otroligt mycket i både sitt kroppspråk, beteende och utseende om en annan person som inte alltid varit så snäll mot mig. Personen som X påminde mig om brukade få vredesutbrott och säga riktigt elaka saker till mig, helt oprovocerat.
Men vem har sagt att X skulle vara likadan? X kan ju vara världens goaste människa?

När poletten väl trillade ner skämdes jag lite. Hur kunde jag döma någon så himla snabbt? Jag är väl naiv som gärna vill tro att jag inte har fördomar.
Men grejen är den att ALLA har fördomar. Vi måste ha fördomar för att våra hjärnor ska orka processa all information vi tar in. Allt sorteras i fack som bestäms av våra tidigare erfarenheter.
Men tänk om jag inte kommit på detta om X? Då hade jag gått runt med dessa obehagskänslor helt i onödan.

Nu är målet att lära känna X och se att X inte är som personen X påminner om. Det blir läskigt men en utmaning.

Det fantastiska är att varje gång vi lär oss saker om andra så lär vi oss något om oss själva och tvärtom.

Molnen skingras...

Vilken fantastiskt inspirerande dag det har varit!
Imorse, obehagligt tidigt (jag gick upp 06.20), var jag på studiebesök på ett tryckeri här i Norrköping som mestadels trycker förpackningar. Kalla mig nördig men det var sjukt kul att se hela tryckprocessen från orginal till hur man gör tryckplåtar till stansning (utskärning) till färdig förpackning. Det här tryckeriet tryckte bl.a. alla Sibyllas förpacknngar (typ pommes frites kartong och såna där man har korv med mos i). Coolast var det att se hur man trycker lack i ett mönster på en kartong för att få en sån där sjukt fin yta som man bara vill röra vid (i detta fall en Santa Maria förpackning).

Sen var det hem och läsa i Kommunikationsteorier boken som jag äntligen har fått (damn you Bokus!). Om tecken och ord som symboler, index och ikoner. Sjukt spännande! Den handlar om olika teorier hur kommunikation överförs och tolkas.

Att kommunicera med tecken kan delas upp i tre områden; själva tecknet och hur det är utformat, hur vi tolkar tecknet och den "externa verkligheten". Alltså vad tecknet egentligen refererar till. Alltså något som refererar till något som tolkas av någon behöver nödvändigtvis inte stämma överens med vad något står för egentligen. Viktigaste och det mest komplicerade i det hela är de kulturella och sociala skillnaderna i hur vi tolkar tecken.

Dagen fortsatte vid lunch med föreläsning i Linköping där en professor i kommunikation (en sån som jag ska bli!), han var även psykolog i grunden, främst pratade om ansikte till ansikte kommunikation. Jag blev besviken att vi bara skulle ha en föreläsning med honom, det var riktigt bra. Vi fick reda på sådana fascinerande saker som att i ett samtal krävs det bara en halv sekunds tystnad för att man ska reagera på tystnaden och tycka det är obehagligt.
Och att en sådan självklar sak som turordning i ett samtal (dvs. när jag pratat klart är det din tur o.s.v.) är en av de första sakerna som spädbarn lär sig.
Tänk vad finkänslig och avancerad vår mänskliga kommunikation är!
Och bara en sån fascinerande grej som att avbryta i samtal. Visst det kan vara väldigt otrevligt och respektlöst men det kan även tyda på en närhet och samhörighet (måste berätta det för mamma och pappa som ständigt bråkar om att de avbryter varandra).

Återigen känner jag att jag är på helt rätt ställe och helt rätt utbildning!

Det här går ju lätt som en plätt!
(Och jag vet, det går upp och ner som ni kanske märker i bloggen. Men sån är jag och så är ju livet eller hur?)

Sentimentala Sandra.

(Jag spammar min blogg. Måste ju passa på nu när jag är vid en dator. 2 inlägg på en dag, vad duktig jag är!)

I fredags tyckte jag inte synd om mig själv. I fredags var jag nästan avundsjuk på mig själv. ALLA mina 9 gamla kollegor hade samlats för att ha avslutningsmiddag för mig. Det har nog aldrig hänt att alla är på samma ställe, deras kalendrar är rätt fulla. Vi åt Bisonoxe, drack vin/öl, kissade på dubbeltoan (två toalettstolar bredvid varandra, en fantastisk uppfinning) och pratade gamla minnen. Jag vet att folk i allmänhet tycker det är obekvämt när andra blir sentimentala och nostalgiska men den här helgen skiter jag i det. Ett och ett halvt år på CK har förändrat mig och människorna som bidragit till det borde veta hur mycket jag uppskattat dem.

Elvira.
Du har lärt mig så otroligt mycket. Jag har aldrig träffat någon annan som skrattar så mycket åt mina dåliga skämt. Du är bäst på att lyssna när jag vräker ur mig saker och jag hoppas jag funnits lika mycket där för dig som du har funnits för mig. Ibland skrämmer du mig lite och jag önskar kunde vara så självständig, stark och envis som du kan vara. Men främst så har du lärt mig vad riktig vänskap egentligen handlar om.

Tomas.
Du har verkligen varit som en storebror för mig. En som man alltid kan luta sig tillbaka mot när det är tufft. Men även en som man vet att man inte bråkar med i onödan. Du är en människotyp jag aldrig stött på förut och jag beundrar dina kunskaper och starka vilja. Det finns inte många som gjort mig så frustrerad i diskussioner men det har lärt mig något. Tålamod, Pappa Tomas. Precis det som du har oändligt mycket av.

Gustaf.
Sen första dagen har jag förstått att du inte är att leka med. Du är en otroligt snäll och bra kille men låter ingen trampa på dig. Du har lärt mig väldigt mycket om hur man bemöter människor och jag fascineras av hur du orkar med att alltid ha en telefon som ringer och alltid vara på 100% hela tiden. Du är en lurig person men i slutändan en stolt tupp som tar hand om de sina med vilka medel som helst. En riktig klippa.

Lars.
Dig har jag känt i 5 år nu. Innan du anställde mig på CK visste jag att du var en bra person och ledare men på CK förstod jag hur bra. Även om du säkert läst mycket och lärt dig hur en bra ledare ska vara så har du det naturligt. Du lyssnar alltid, är omtänksam, bjuder på dig själv men allt till en viss gräns. Precis det som behövs för att leda en grupp. Jag ser upp till dig både som chef och vän.

Caroline.
Du är fantastisk. Lite småknäpp men alltid glad och framåt. Jag har aldrig träffat en mer ambitiös person än dig. Ibland gör du mig lite orolig när du verkar driva dig själv för hårt. Jag känner igen mig själv i dig på många sätt. Men det jag inte förstår är hur sjutton du kan veta så mycket om allt och alla. Du är verkligen spindeln i nätet med armar överallt. Jag förstår verkligen att så många tycker om dig. Alltid varm och öppen.


Nikola.
Vi har inte jobbat tillsammans så länge men det har varit så roligt att lära känna dig. Jag förstår inte hur du lyckas med allt du tar för dig. Även om det går åt helvete så löser du det i slutändan på ett exemplariskt vis. Det är nog din attityd som gör det. Alltid lättsam och positiv. Det har gjort att det aldrig är svårt eller obekvämt att varken jobba eller umgås med dig. Du är även en snäll och varm person med en väldigt bra humor (du skrattar ju åt mina skämt).

Daniel.
Daniel, min egna hobbypsykolog. Du har en djupare förståelse för människor än många andra och har inte varit rädd att dela med dig av det.Det tackar jag för. Du har lärt mig att man inte ska vara rädd att bjuda på sig själv, även till det extrema. Du är knäpp. Verkligen knäpp. Men jag tycker det är fantastiskt för man har alltid roligt med dig, även om du är mitt i en 100 sidig rapport och tar en kafferast.

Ida.
I ett år ungefär har du varje vecka kommit in på mitt kontor med ett leende och avlastat mig. Du har varit ett stort stöd för mig och jag hoppas att jag på något sätt kunnat vara det för dig med. Du är en av de starkaste tjejerna jag känner. Som en klippa. Du måste bara se till att det fortsätter vara så. Du kommer lyckas så bra med allt du tar för dig, det vet jag. Men ta hand om dig själv också.

Jag vet att Anton kommer klara sig utmärkt. Du vet att du kan ringa om det är något.
Jag har faktiskt inte dött. Det gäller er andra också.

Sådär då. Så jobbigt var det väl inte? Nu har jag skrivit det jag ville säga till er och fått nog av sentimentalitet för denna månad.

Bara en sista grej.
Denna period sen jag slutade på CK och började på universitetet har lett fram till ett beslut.
Jag kommer ta det lugnt med mitt politiska engagemang ett tag. Jag har andra saker i livet att fokusera på nu. Jag kommer inte lägga ner det totalt, det skulle jag aldrig klara av. Jag kommer fram tills jul inte ta på mig några förtroendeuppdrag eller gå på några aktiviteter (om jag inte verkligen, verkligen vill det OCH med undantag för förbundsstämman (som jag verkligen, verkligen vill gå på)). Jag har varken tiden, lusten eller drivkraften att göra det. Mitt engagemang ligger just nu i skolan, vare sig jag vill det eller ej. Men oroa er inte. Så fort jag känner att orken, lusten och drivkraften kommer tillbaka så kommer jag ta mig tiden att engagera mig igen.

/From Sandra with love.

Raindrops keep fallin on my head...

Okej. Ännu en dag med lätt huvudvärk, suddig syn (glasögon på!), ont i kroppen och ångest.
Ångest över det mesta egentligen. Vill inte förstöra min fina, glada blogg genom att räkna upp allt. Men jag kan ju säga att jag mår som bäst när jag har kontroll över saker och ting. Och just nu har jag knappt konroll över något alls. Kan räkna upp 3 saker iallafall.

1. Bokus har bestämt att mina kursböcker i Medierad Kommunikation kommer på tisdag så att jag har exakt en vecka att läsa ut den. Stress.
2. Spisen hemma har bestämt sig för att sluta fungera (jordfelsbrytaren slår ut och man slår på spisen) så jag kan inte laga ordentlig mat.
3. Zach Braff har bestämt för att sluta vara JD i Scrubs.

Bara detta borde väl räcka till en dålig dag? Bara att Zach Braff ska sluta borde räcka som skäl att stänga inne sig på rummet med gardinerna neddragna och kolla på amerikanska serier hela dagen? Jag menar. Titta på honom! OCH han är jordens roligaste och charmigaste skådespelare.

Fast jag stängde inte in mig bakom mina gardiner och åt Ben and Jerrys. Nej, min dator har ju gått sönder (skärmen sprack?) så jag är isolerad från omvärlden när jag är hemma (mobilen räknas inte). Därför sitter jag nu i skolans datasal. En söndag. Klockan 19.00. Och tycker synd om mig själv.

Fast egentligen. Vem har sagt att det är så dåligt att tycka synd om sig själv? Det är ju precis som med mina skämt. Om ingen skrattar, skrattar jag och då skrattar folk åt mig för att jag skrattar istället för åt mitt skämt som jag skrattar åt.
Om ingen annan tycker synd om mig så kan väl jag göra det det? Jag är min egna bästa kompis! Gör te till mig, bjuder på glass, kollar på film med mig. Jag finns alltid här för mig. Vare sig jag vill det eller inte. Allvarligt. Jag ska leva med mig en hel jävla livstid. Då är det väl en bra idé att umgås lite med mig, lära känna mig och prioritera mig? Jag är ju min egna livskamrat. Och då borde det ju inte vara så fel att tycka lite synd om sig själv någon gång ibland? Eller?


Och det regnar också. Men jag är inte bitter.

Grubblar-dag...

3 timmars pustande och rännande på IKEA. Eller pustande och rännande. Jag spatserade lugnt runt till tonerna av mysig musik och lät mig luras totalt av produktplaceringen.

Den där bägaren för 59:- fanns ju i en mycket snyggare form och mer behändig storlek för 29:- på en hylla längst ner 2 hyllor bort. Man ska bara ta sig dit bort och leta.
Och vilka orkar det när man går på världens största IKEA?

Jag tror inte folk förstår hur genomtänkta butiker är (eller så förstår folk det och det är bara jag som underskattar folk).
Varför godiset alltid står nära kassan och att en stor skylt med stora siffror inte nödvändigtvis betyder ett billigare pris.
Om en person tittar på en hylla med 50 olika matprodukter kan de flesta plocka ut Coca Colan på en gång. Det röda och vita loggan kanske inte sticker ut så mycket i färg eller i form, men varumärket är bekant.
Igenkänning är ett oerhört starkt medium som alla butiker jobbar med. Och all reklam också för den delen. Ser du en bild i 10 sekunder idag kan du garanterat känna igen den nästa vecka...

Min efterträdare på CK jobbade på IKEA innan och berättade lite om hur de tänker när de sätter ut varor i butiken. Allt för att mer-försälja. Jag har också jobbat med merförsäljning. Tänk om man kunde gå en sån allmän kurs i produktplacering, skulle vara så sjukt spännande. Jag vill bli lika bra på kommunikation som han i Hjärnstorm. Henrik Fexeus, han är grym. Här läser han tankar:



Nog om mina funderingar kring produktplacering och tankeläsning, även om produktplacering är ett av mina favoritämnen att luta sig tillbaka mot och grubbla på när man går och shoppar.

Just nu mellanlandar jag i Huddinge, Mamma och brorsan sjunger "Happy day" (gospelvarianten) i kör/kanon (beroende på när man lyssnar) från två ändar av huset som för övrigt stinker svamp efter deras utflykt i helgen.