A walk down memory lane...

Så var det dags att ännu en gång packa ner mitt liv i lådor och väskor.
Men bara lugn. Jag ska inte långt.
Ungefär 3 minuter bort för att vara mer exakt. Till det där gula höghuset precis innanför tullarna i Norrköping. Ja just det. En stor trea med eget kök, stort vardagsrum och en underbar rumskompis.

Det är alltid kul när man flyttar för man hittar alla de där gamla sakerna som påminner en om allt det där man hade glömt bort. Eller inte tänkt på på ett väldigt bra tag.

Hittade klassboken från gymnasiet. Undrar om någon verkligen kommer på den återträffen vi planerade på skolgården den 4 juni 2011?
Hittade en reklamkampanjsanalys från gymnasiet. MVG+. Inte så dåligt alls faktiskt. Det här kanske är min grej ändå?
Hittade gamla foton från högstadiet. En viss bästis med en drink i handen, partyhatt på huvudet kissandes på toaletten. De där galna kvällarna hos en viss bästis nr2. Minnen.
Hittade boken med Karin Boyes dikter. Hon är verkligen fantastisk. Det är något magiskt med hur hon skriver. En av mina favoritdikter:

ÖNSKAN
Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som i gott.
Och låt mig vara stilla
och vörda vad jag ser,
så detta får bli detta
och inget mer

Om av det långa livet
en enda dag var kvar,
då sökte jag det vackraste
som jordelivet har.
Det vackraste på jorden
är bara redlighet,
men det gör ensamt liv till liv
och verklighet.

Så är den vida världen
ett daggkåpeblad
och ini skålen vilar
en vattendroppe klar.
Den enda stilla droppen
är livets ögonsten.
Ack gör mig värd att se i den!
Ack gör mig ren!


Nej nu ska studenten sova. Packa-ner-livet-i-lådor projektet får fortsätta imorgonkväll.
Som alltid är det en alldeles för sen kväll. Men fastnar man i minnen så gör man.

Ännu en dag i norpan.

Idag har jag köpt en damsugare. Nej en dammsugare. (om detta vore en tv-show skulle producenten nu hålla upp en skylt till publiken där det står "skratta")
Tänk att jag klarat mig i 3 och en halv månad utan dammsugare! Denna var svindyr också. Med dubbla filter. Och jag köpte allergipåsar till. Nu jäklar ska allt vad kvalsterallergiproblem heter bort!

En kompis i klassen fyllde år idag. Hon fick en Pantone 8644c grafisk. Ja, en guldfisk.
(För den pålästa är Pantone 8644c en färgkod för, ja just det, guld!)
Kunde inte kommit på någon bättre present själv faktiskt. Det blir svårt att klå.

Nä nu är 4 laborationsuppgifter inlämnade. Dags att börja fundera på att skriva den där examinationsuppgiften om Zurich Dada. För den som inte vet vad dada är så är Dadaism en konstgren som surrealism typ. Dada är en konstform som går ut på typ.... nonsens. Dada är icke-konst ungefär. Blir spännande eftersom det är i konstvetenskapen jag skriver det!

WTF?!

Uppgiften som jag just nu klurar på heter typografi i vardagen och går ut på att vi ska fota skyltar i det allmänna rummet och skriva om teckensnittet. Ganska nördigt. Kan ni förstå att man blir lite lätt skadad då?
Hur tar man då reda på vilket teckensnitt som är på en bild? Som ett skänk från ovan finns ju What the font på nätet där man lätt kan få reda på det!

Jaha... länge sen sist.
Har liksom varit rätt upptagen. Vad som har hänt sen sist? Ja du...
4 inlämnade uppgifter, en uppläst dada-dikt inför hela klassen och halva delen i toastmasterparet på GDKs tackmiddag. Den andra halvan av toastmasterparet, Cissi, skämdes men de 70 gdkarna som var med skrattade åt mina FANTASTISKA skämt på middagen:
Vi åt Tack-o. Blev man för full fick man ta tack-si hem. Man skulle tacka mycket men tack-lingar var förbjudna. Tekniken och anders tack-book funkade utmärkt!
Jag är så sjukt rolig.

Nämen allvarligt. Till mina 3 trogna läsare: Förlåt att jag inte skrivit på så länge!
Nu när mörkret och snön är här så förändras alla, inklusive mig själv.
Och jag har bara inte haft lust att skriva.
Är på väg in i någon bitter period känner jag. Men folk säger att jag är rolig då så det skadar väl ingen. Jag är ju alltid rolig.

Men vet ni vad? På lördag får jag +68 kvm och ny sam-bo (ja BO tillSAMmans, inget annat)! Det är inget annat än ett hallelulja moment.

Ledsen för bloggtorkan...

Men jag har varken haft tid eller lust att skriva.
Och kan jag inte skriva något roligt så struntar jag hellre i det.

På återseende.

Fexeus är ett geni.

Var bara tvungen att kopiera detta från Henrik Fexeus blogg. Åter igen får han mig att se på saker ur en annan synvinkel och bli klarare. Här förklarar han socialt värde kontra marknadsvärde. Fantastiskt för en liberal som jag!
"Priming – en kort förklaring

Om du har läst boken och/eller vet vad priming är så kan du hoppa över det här stycket. För er andra, så betyder priming att vårt beteende och våra mentala stadier påverkas av omedvetna intryck på ett konkret sätt: Om du får läsa några meningar som i sig är nonsens men som innehåller ord som syftar till ålderdom, så kommer du faktiskt att röra dig lite långsammare efter att du läst meningarna. Din hjärna har utan att du vet om det funderat på hur det är att vara gammal och du anpassar dig därefter. Det intressanta är att meningarna du läste som sagt inte ens behövde handla om ålderdom, det räcker med att de lösa orden finns där för att din hjärna ska börja göra associationen utan att du märker det. På samma sätt kan man prima människor till i princip vilket mentalt stadie som helst, genom att utsätta dem för intryck som associerar till det. Ungefär som när jag fick alla att rita klockor i Hjärnstorm.

I somras stötte jag på ett experiment i priming som, mer än nåt jag skriver om i boken, kan ha bäring på hur vi förändrar vårt samhälle. Tyvärr på ett mycket negativt sätt. Men innan jag kan beskriva experimentet och mina slutsatser, så behöver jag först förklara ett annat koncept: sociala värden kontra marknadsvärden.

Sociala värden och marknadsvärden

Psykologen Dan Ariely menar att alla handlingar går att värdera socialt eller marknadsmässigt. I mänskliga möten har, fram till nu, de sociala värdena varit de viktiga. Att plötsligt ge en social situation ett marknadsvärde kan få katastrofala konsekvenser: Säg att din styvmor bjudit på en fantastisk middag. När den är klar drar du upp plånboken, sliter ur några hundringar och frågar hur mycket du blir skyldig. Middagen var en gåva, en social gest. Och du har just begått socialt självmord. Men ur ett marknadsperspektiv har du handlar fullkomligt rationellt - du fick en vara med ett ekonomiskt värde och ville kompensera det värdet med en lika stor summa.

En social situation som plötsligt ges ett marknadsvärde tar lång tid att reparera. Du får förmodligen inte komma på middag på ett tag hos din svärmor. Men sociala värden är också starkare än marknadsvärden. Ariely kom fram till följande: Om jag frågar dig ”kan du hjälpa mig lyfta” så är det möjligt att du hjälper mig. Att göra någon en tjänst har ett socialt värde. Men om jag reducerar det till ett marknadsvärde genom att sätta en prislapp på det: ”kan du hjälpa mig lyfta så får du två kronor” så säger du nej. Det ska mycket mer till än två kronor för att du ska hjälpa mig nu, kanske t o m 20 kr. Det ekonomiska värdet av två kronor är helt enkelt för lite – även om du gratis alltså gärna hade hjälpt mig. Samma sak vid en annan variant: ”kan du hjälpa mig lyfta så får du en dajm” fungerar, för en gåva (dajmen) har ett socialt värde. Men om vi sätter ett pris på chokladen och därmed reducerar den till ett marknadsvärde; ”kan du hjälpa mig lyfta så får du en dajm för två kronor” så säger du nej igen. Det är inte värt det. Priset är för lågt.

Alltså: Vår mänskliga interaktion är i huvudsak baserad på starka, sociala värden. Marknadsvärden är i jämförelse mycket svagare. Men de har förmågan att för lång tid framöver förstöra sociala situationer om de ges ett marknadsvärde. Även om det sedan tas bort (du ångrar dig och betalar inte för middagen) så tar det lång tid för oss att hitta tillbaka till det sociala värdet igen (tiden det tar innan du blir bjuden på middag igen).

Som vi såg så kan det både förbistra och försvåra om vi tänker på pengar i sociala situationer (som när jag bad dig att hjälpa mig lyfta). Inget konstigt så långt. Men några forskare blev nyfikna på hur vi skulle bete oss om vi bara omedvetet tänkte på pengar, dvs om vi blev primade på pengar. De gjorde en rad experiment där grupper blev primade på olika sätt; några fick läsa nonsensmeningar med ord relaterade till pengar, andra fick lösa uppgifter i en miljö där monopolpengar fanns i bakgrunden, osv, och sedan mätte man dem mot en kontrollgrupp som inte primats till att omedvetet tänka på pengar. Resultatet var slående.

De som primats på dollars betedde sig mer tävlingsinriktat, var mer individuella och hade svårare att jobba i grupp. Korrekt enligt ett marknadstänk. Men de var också betydligt mer obenägna att hjälpa någon som behövde det (en medhjälpare ”råkade” tappa en massa pennor på golvet och bad om hjälp att plocka upp dem). Marknadsmässigt riktigt också det – för på marknaden är vi alla konkurrenter. Ur ett socialt perspektiv är det naturligtvis katastrofalt. Om vi inte klarade av att samarbeta, om alla körde sitt eget race och tävlade med alla andra, och om vi inte hjälpte våra medmänniskor, så skulle vi köra vårt samhälle i botten. Rättare sagt, vi hade nog inte klarat att bygga det från början.

Forskarna som gjorde experimentet tyckte att de hittat en förklaring till varför bl a budgetmöten så ofta kollapsar: Alla närvarande måste tänka på pengar, ex budgeten, och går därför in i ett beteende där de har svårt att samarbeta.

Problemet med experiment i priming är att det är svårt att visa att effekten är bestående. Ofta går den över efter några minuter, ibland sekunder. Även om det här experimentet visade att det räcker med att vi utsätts för intryck relaterade till pengar för att vi ska börja bete oss socialt missanpassat, så är det förmodligen en effekt som går över snabbt.

Men om vi primas igen då? Och igen?

För sanningen är att vi lever i ett samhälle som är väldigt fokuserat på ekonomi och pengar. Och det har aldrig varit så mycket som nu. Varje tidning du slår upp har en ekonomidel. Varje nyhetsprogram du lyssnar eller tittar på har ekonominyheter. Vi har tidningar som Dagens Industri, Veckans Affärer och Affärsvärlden. Att prata om vart konjukturen alt. räntorna är på väg har ersatt vädret som samtalsämne. Vi primas dagligen, om och om igen med ekonomiska termer och tänkande kring pengar. Om Arielys kollegor har rätt så leder det sakta men säkert till ett socialt klimat där vi börjar se våra medmänniskor som konkurrenter. Det är klart, visst kommer vi hjälpa de som behöver det – men bara om de kan betala tillräckligt mycket för det. Jag vet inte om jag tycker att det är en beteendeförändring till det bättre."

...och jag vill ju vinna en bok ju!

Geekar mig.

En sjätte bok ska skrivas i den världsberömda serien Liftarens guide till galaxen med namnet "And another thing...". Den ska komma ut i oktober nästa år. Douglas Adams (som skrivit den) änka har godkänt att Eoin Colfer, en känd barnboksförfattare, ska skriva den nya boken.
Måste säga att jag är skeptisk. Kan man verkligen göra ett mästerverk ännu bättre?

Kommer garanterat läsa den men gissar på att den kommer floppa, precis som filmen gjorde. Man kan inte göra en bra film på Liftarens guide till galaxen och man kan inte lägga till något som håller samma standard. Men den som lever får se.

Fuck jantelagen!

Jag är ingen siffermänniska egentligen. Men idag älskar jag siffran 5.
Det blev belöningen av en veckas hårt tentapluggande. Högsta betyg på första tentan!
Fasicken vad stolt jag är!

Och nu är inlämningsuppgifterna färdiga och inlämnade. På seminariet imorse fick jag riktigt bra kritik. Några plockade ut mina grejor som sina favoriter. De tyckte layouten var jättesnygg sa de. Möjligtvis lite överarbetat och det kan jag hålla med om. Jag har en tendens att pilla med saker för mycket. Det blev en liten diskussion kring min hemmagjorda illustrator-blomma på annonsen. Några tyckte den var i vägen och några tyckte att den gjorde allt och drog uppmärksamheten till annonsen. Allt är ju relativt. Är såklart inte 100% nöjd med grejorna, det är man ju aldrig.
Men så här blev min första annons och magasinuppslag på temat reseföretag (loggan har jag gjort också). Ta-dah!

Färgerna och bildupplösningen är inte riktigt desamma såklart, men det hoppas jag ni förstår. :)

Ny hobby.

Jag är besatt. Det bästa av två världar.
Obama World is My World.

Helt slut!

08.00-17.00 Arbetsaffär hela jävla dagen. Ja. Workshop.
Marcus Gärde, författare till "Typografins väg" har föreläst och sågat oss hela dagen idag.

Och ja. Jag är lite bitter. Visst var det kul att inte bara klicka på musen hela dagen men trodde det skulle ligga lite mer kreativitet i uppgiften. Det var ren regelbokshållning och instruktioner som var exakt likadana.

I väntan på kopiatorn. Detta var en kort kö.

Men första halvan var rolig. Han hade en spännande föreläsning om typografi, mest om hur vi uppfattar en text, former och layout. Uppgiften var att göra en stor stående affisch på kartong.Vi fick endast använda ett utskrivet A4-papper med text i strlk 12, sax och lim. Vi skulle klippa ut och kopiera upp texten i den storlek vi ville ha och sen skapa en affisch baserat på hierarkiska moment. Det viktigaste var "anniversary", "Moderna Museet" och den första utställningen. Vi diskuterade, planerade, stressade och hade lim överallt. Kreativiteten flödade och jag var ganska nöjd med vårt resultat även om det inte blev exakt som vi tänkt oss.

Vår affisch och Marcus Gärdes rumpa som råkade komma med på bild.

8 stycken av alla 15 affischer. Min favorit var den andra från vänster längst upp.

När vi var klara sågade han varenda en av oss (såklart!) och vi fick göra om allt. Vi är inte klara med andra omgången än men jag misstänker att hans poäng är att alla ska se nästan likadana ut i slutändan. För de gör dem
Jag hoppas och tror nog att alla dessa typografiska regler ska sätta sig efter dessa två dagar (ja det fortsätter imorgon 08.00-17.00!).

Och vi har använt upp en mindre skog i Motala idag.