pschhhh

Ni vet Treo reklamen där en pappa klantar sig hela tiden (typ sparkar en fotboll så ett glas går sönder precis när gästerna kommer på middag, råkar ta ner garageporten på bilen o.s.v. Den finns i olika varianter) och sonen (ca 8 år gammal) står bredvid och pschh:ar?

Ungefär så känns det nu. Hela mitt liv är ett psch.

Jag slits hit och dit och ingen me-time finns möjlig. Allt är så roligt också, vill ju inte ställa in något (I-landsproblem). Det enda jag egentligen vill är att sätta mig med en duk, färger och pensel och MÅLA. Det var länge sen jag kände så. Typiskt att det ska komma nu när jag inte har tid. Yoga är inget för mig, jag målar istället. Och om 11 dagar installerar jag mig i min nya lägenhet och mitt nya liv.

2 veckors avvänjning...

Nu är mitt kontor bara mitt till 85,72%.

Om 12 dagar är 1 och 1 halvt år på kansliet slut. Borta. Poff.

Om man tar 100% som var mitt i förra veckan och dela på de 14 dagar som Anton ska lära sig vad han ska göra om dagarna så innebär det att han varje dag får 7,14% av mitt kontor innan det är helt hans.

2 veckors avvänjning från mina fantastiska kollegor och det liv man lever här. Sen bär det av mot ett nytt beroende (csn) i Norrköping.

Kan inte låta bli att fälla en tår eller två. Stortån och Lilltån kanske?

Ajuste...

Till pride vet jag precis vilket godis MUF ska dela ut. Jag ska köpa mig en stor förpackning gay-sha!

På Öland.

Alltså. Glöm charter. Glöm sista minuten. Glöm Visby/Båstad. ÖLAND is the place to be.
30 grader varmt och klarblå himmel. Sol från 05:46 på morgonen till 21:28 på kvällen. En dag och jag har bikinilinjer! Fantastiskt.

Barndomens minnen smyger sig på när man går på samma stigar och cyklar samma vägar som man gjort varenda sommar i 20 år. De många badplatserna, de gömda vägarna. Det här är riktig sommar.

Smockat med folk i Borgholm. Kroppkakor med grädde och lingonsylt, lycka! Massa brunbrända killar i shorts och bar överkropp, lycka! Fläderglass på det där stället på hörnet, lycka!

Middag med släktingarna Ingrid och Allan som kommer från Vassmolösa (utanför Kalmar) på en liten gård på öland. Gården hade ekologisk mat och allt vi åt kom från Öland. Till och med vinet var ölandskt (Alldeles för surt menade pappa). Maten skulle hämtas på en buffé som stod uppdukad när jazz-bandet precis börjat spela. Mysigt och hemtrevligt. Jag står där med tallriken i ena handen och besticken i andra när jag ser någon som är fruktansvärt lik Silvia. Drottning Silvia alltså.

Efter 3 sekunder inser jag att det ÄR drottning Silvia som artigt står och samtalar med någon ur personalen. Det svartnar för ögonen när hon flyttar på sig lite och jag ser att KUNGEN står bredvid. Herregud.
Här står man i kön till buffén med en kurrande mage och EFTER mig i kön står Hans Majestät Carl XVI Gustaf med sin fru Silvia Sommerlath, nu Drottning av Sverige, precis som vilken Svensson som helst.
Ok. Kanske inte vem som helst. Killen som hade som jobb att lägga upp kött i buffén darrade faktiskt i hela kroppen när jag kom fram (och hade Silvia efter mig). Undrar om dem också ringde och beställde bord? "- Ja hejsan, ett bord för två tack. Bernadotte, ja. " Jag såg inte skillnad på sommargäster/personalen och säkerhetsvakter. Men nog måste väl stället ha kryllat av säkerhetsvakter? Eller?

Maten var iallafall gudomligt god och jazz-bandet riktigt bra. Vi njöt i fulla drag och kände oss lite extra speciella som åt på samma restaurang som kungaparet.

Imorgon står det solning och vattenskidor på schemat. Möjligtvis att jag tar cykeln ner till Köpingsvik och kollar på den där klänningen. Om jag orkar. Jag älskar livet just nu.

På semester...

I 5 dagar ska jag besöka en full fågel, en vin-anka,
en Öl-and. Mot Köpingsvik!


BTW: Jag hittade min bok igen! Resan är räddad!

Katastrof!

Min sci-fi bok av Isaac Asimov, "Preludium till stiftelsen" är BORTA!

Och jag som ska sitta på en buss i 6 timmar imorgon.

Enligt Wíkipedia: "Katastrof (grekiska καταστροφή ’omstörtande’) betecknar en olycka som berör en stor mängd människor eller ödelägger stora materiella värden. Exempel på katastrofer är vulkanutbrott, skyfall, översvämningar, tågolyckor, tsunami och oljeutsläpp."

One of those days...

Då ALLT bara går fel. Jag ägnar en stund åt att tänka på raketslädesingenjören Edward Murphy som på 40-talet formulerade lagen: "Om någonting inte kan gå fel, så går det fel i alla fall.".

Fram tills lunch har jag:
- Försovit mig.
- Haft sönder en nagel.
- Missat 2 pendeltåg.
- Kört fel.
- Glömt kontorsnyckeln hemma.
- Insett att min enda möjlighet till parkeringsplats blockeras av en låst grind som inte går att öppna då den som möjligtvis har nyckeln är borta.
- Insett att mina skor är sönder. Båda två har en stor reva i sulan så strumporna syns.

Jag har inga höga förhoppningar för eftermiddagen.

Ajuste... Det SPÖregnar också. Och åskar.

Sandra goes mode-blogg.

Helgen har spenderats med Olga från Dalarna som huserar i min enkla boning ett par dar och min gamla språkrese-vän Nicolina.

Nu blir det faktiskt lite mode-blogg här, men tillbringar man en dag med Nicolina (spana in hennes blogg för mer bilder) som ska bli textilekonom så blir det lätt så. I´m so sorry. Nicolina och jag tog mammas lilla bil och körde ner till Norrköping på lördags förmiddagen. Målet var secondhand shopping och spana in staden där mitt nya liv ska börja. Väl där besökte vi "Hela Människan" second hand och Myrorna (gigantisk affär, helt underbar!). Tyvärr var de andra second-hand butikerna sommarstängda men desto mer tid på Myrorna!

Röd skjortklänning, Myrorna

Nicolina i en fantastisk grekisk gudinne klänning, Myrorna.

Tänk vad roligt man kan ha med kläder! Jag ser ut som norsken (Ole Bramserud) i sällskapsresan. Dessa fick stanna på myrorna.

Utanför min framtida bostad! Yes, har fått en tårtbitslägenhet i det gamla Vattentornet.

Efter att ha cruisat lite i stan och spanat in campus Norrköping, Linköpings universitet så begav vi oss av hemåt igen. Efter en Tacos middag med Olga, Estnisk likör och en bussförsening så hamnade vi på trädgården i våra otroligt läckra out-fits:

Jag var hippie, out-fitens krona var "peace" och "love" som skrevs på mina knogar senare på kvällen. (Hårdiadem: Glitter, Klänning: Kjol från "Hela Människan" Secondhand i Norrköping, Skärp: "Hela Människan" Secondhand i Norrköping, Kofta: H&M, Sjal: Mammas, Skor: Wedins (?), Väska: Myrorna i Norrköping)

Olga ville ha en "stockholmsbild" med henne, så då blev det denna! Sjukt söt i sin rockiga/dressade out-fit. (Skinnjacka: H&M, Vitt linne: ??, Sjal: House of Dagmar, Kjol: Indiska, Skor: Vagabond)

Nicolina ser ut som Twiggy på 2000-talet med sin nya sjukt snygga frisyr och fantastiska kjolklänning (men VAD gör Olga?). (Örhängen: H&M, Klänning: Kjol från "Hela Människan" Secondhand i Norrköping, Skor: Myrorna Eskilstuna)

Okej, nu var det gjort. Jag lovar att aldrig mode-blogga mer (Eller?).

Så många filmer man vill se, så lite tid...

Jag och mamma såg Sex and the city filmen för ett par veckor sen. Den var underhållande, avkopplande, känslosam och varm. Med ett sjukt bra slut. Precis som en klassiskt bra film ska vara. Men nu har jag sett en ännu bättre film. Har velat se den hur länge som helst (nja sen den kom ut, 2005, men ändå) och idag blev det av! Bisarr humor & coola effekter men framförallt; Död & Kärlek!

Corpse Bride är en svart komedi av den bra sorten. 99:- på Science Fiction bokhandeln i gamla stan. Skulle säkert kunnat få den billigare på internet men det var det värt för den otroligt söta killen i kassan. Mitt bland alla sci-fi geeks, han var liite felplacerad. Bara att handla på sci-fi bokhandeln är en upplevelse i sig. En massa rollspelsnördar, rockare, svartrockare (det ÄR skillnad), sci-fi boknördar, manga fans och ibland en och annan normal människa. Som jag då. Kan verkligen rekommendera den. Allt ifrån skräck, serier, manga, sci-fi i både bok och film. Även rollspel och små samlarfigurer och samlarsaker säljes till den intresserade. 2 våningar lycka helt enkelt!

Att den är gjord av Tim Burton och att Jhonny Depp gör rösten till Victor gör ju INTE filmen sämre.

Okej, jag sitter och Youtubar på övertid...

På Lifeleader Academy pratade vi mycket om hur människan fungerar i grupp och att vi är flockdjur.

Ramlar någon ihop på gatan är det sällan någon som går fram jämfört med om en människa skulle ramla ihop i en hiss med bara dig. Klart du kollar vad som hänt? Ellerhur? Det är ju bara du där? Men på gatan då? Det finns väl någon annan som har utbildning för sånt där som går fram? Ingen annan går ju fram, då kan det väl inte vara så farligt?

Vi litar oerhört mycket på stora grupper av människor. Men det går ju att göra humor av det också, som i Japan:

Om The Police ville vara lonely med mig ändå.

Dagens lista.

Saker man kan göra när man är ensam på kontoret:

- Göra kullerbyttor i praktsalen (stora konferenssalen).
- Slicka på alla dörrhandtag till allas kontor.
- Sitta på toaletten och spela tetris i en halvtimma.
- Sitta under skrivbordet och jobba.
- Leka "inte nudda golv".
- Ta en tupplur på ett bord.
- Chatta med ett mjukistiger som "någon" låtsas är en riktig varelse.
- Go wild med post-its.
- Leka mamma-pappa-barn med en liten buddha figur, en träsgårdstomte och en poster på Adam brody.
- Dregla på samma poster av Adam Brody.
- Springa runt utan byxor.
- Bygga en koja av kartonger.
- Bli antastad i samma chatt av en mjukistiger.
- Laga pannkakor med sylt och sedan äta dem i förrådet.


Alltså inte för att JAG har gjort allt det där.

Parantes.

Utanför mitt fönster hör jag hästhovar som klapprar mot marken. Hästdroskorna som drar runt turisterna i gamla stan. På jobbet är det Mamma Mia mani och mina två kollegor skriker med jämna mellanrum ut duetten (ABBA) mellan Pierce Brosnan och Meryl Streep från varsitt håll på kansliet; "When you´re gone, When you´re gone. How can I even try to go on? When you´re gone, When you´re gone. Though I try how can I carry on?"
Passar ju bra så här i semestertider då alla försvinner och jag är ensam på jobbet tre dagar denna vecka. Rätt skönt ändå.

På lunchen diskuterades feminism och kontiga böcker över lite ravioli.

Kommer sakna denna "speciella" arbetsplats ändå.

Jag har hittat en nya kärlek...

Kollade igenom mamma och pappas bokhylla på jakt efter en skatt. Med tanke på att hösten antagligen inte medför sig några möjligheter att läsa böcker som underhållning så tänkte jag passa på nu. Hittade en bok jag har för mig att jag gav till pappa när jag var liten.

Isaac Asimovs "Preludium till Stiftelsen" är en riktig skatt.

Jag har på två dagar läst 100 sidor, den är helt fantastisk! En Sci-Fi roman som utspelar sig 10 000 år i framtiden och handlar och Hari Seldon som uppfunnit en matematisk teori, Psykohistorian. Den innebär att man med matematiska formler kan räkna ut framtiden. Han jagas av imperiet som styr hela universum med 25 miljoner världar och försöker samtidigt samla alla de variabler han behöver för att använda psykohistorian. I boken finns bland annat gravitiska hissar där man lyckats omvända gravitationen så man kan färdas upp och ner i luften. Helt fantastiskt!

Isaac Asimov är en rysk-amerikansk författare som dog 1992. Han har ett magasin uppkallat efter sig och är alla robot fantasters gudfader. Det var han som skrev boken "I, Robot" som senare blev en film med Will Smith. Två av hans andra böcker har blivit filmer; Stjärnmörker & 200-årsmannen. Jag tror jag hittat en ny favoritförfattare, varför har jag inte upptäckt honom innan?

Imorse höll jag på att ramla ganska rejält i tunnelbanan när jag gick och läste boken. Precis så uppslukande som en bra bok ska vara.

Jag älskar att drömma mig bort i andra dimensioner och framtiden. Det är så lätt att fantisera om i jämförelse med en verklighetsbaserad roman.

I eftermiddag är det jag som går till sci-fi bokhandeln här i gamla stan och letar upp någon av de andra 12 böckerna i serien. (Omslaget ovan är till tredje boken i serien, "Preludium till stiftelsen" är den första.)

Det är jag mot världen...

Tillbaka på kontoret då. Förmiddagen spenderades till att sortera allt i högar. Mail, brev och papper. Ute skiner solen och jag börjar landa. Klockan är 15 och jag har knappt börjat ta itu med allt. Känns rätt skönt att fokusera på jobbet. Måste börja fundera på det där med bostad också. I norrköping alltså. Bara en månad kvar.

Men Lifeleader Academy kommer förbli ett fint minne, mycket bär jag med mig. Förhoppningsvis blir det något mer, kommer ju träffa alla på återträffarna. Vi ska till Cosmopolitans kontor på lunch i september och prata om caseuppgiften vi fick av Chefredaktören Maja Persson. Sen kanske det skulle bli en Birka kryssning med gänget. Tacky, men alltid lika kul. Oavsett vad som händer vet jag att jag kommer höra mer från Lifeleader Academy och de andra 11 tjejerna.

Ska se om jag kan få upp lite bilder från Sätra Brunn här senare...

Mot nya äventyr helt enkelt.

Juste, har fått en ny vän också. NilsGöran.

Håller på att landa...

Så var man hemma igen då. 2 veckor i en liten bubbla på Sätra Brunn är förbi. 2 veckor med 11 fantastiska tjejer och en massa inspirerande människor, framförallt våra 4 ledare. 2 veckor med en massa svar på frågor jag klurat på i evigheter. Har inte riktigt landat än. Jag blir ju inte lugnare av att detta hände:

Svar på antagningsbesked Höstterminen 2008
Du har tackat Ja till följande utbildningar: 1. LIU-50157 - Grafisk design och kommunikation 180.0hp, Utbildningsprogram, Linköpings universitet, Poängbidrag 30.0, Antagen

Oh my god. Det är på riktigt. Om en månad har jag flyttat till Norrköping & skrivit in mig. Paniik! Tiden går för snabbt.

Näe, planet har inte riktigt landat än...

Analysera, planera, diskutera...

Det är typ det enda jag gjort dessa dagar. Mest analysera.
Efter 28 timmars överlevnadsdygn med Robinsonliknande tävlingar utan mat och sömn är jag rätt utpumpad. Det är läskigt och fascinerande vad människor förändras i pressade situationer. Jag har nog aldrig uppskattat en normalt ganska obekväm säng och korvstroganoff med ris så mycket som idag.

Att summera veckan som gått är omöjligt. Bara vi som är här på Lifeleader Academy vet hur tufft och jobbigt det är här. Bara vi vet hur konstigt, experimentiellt, fantastiskt och overkligt det är här. "Big sister" experiment.

Tänk dig en vanlig skolklass. Du vet hon tjejen som ställer flest frågor under lektionerna? Hon som kämpar och sliter mot bra betyg och samtidigt är med i elevrådet och kamratstödjarna? Hon som har 2 extrajobb och ett eget projekt vid sidan av? Hon som snackar med alla och nästan alltid är glad? Du ser henne framför dig eller hur? Tänk dig nu 12 sådana i ett rum under en föreläsning. Tänk dig 6 sådana tjejer sätta ihop en bivack (enklaste formen av tält, sätts upp av en pressenning, rep och pinnar) klockan 01.00 med 4 timmars sömn, 18 timmar bakom sig med teamarbete och problemlösning och ytterst lite mat.

Utmaning? O ja.

Vi har under en vecka grillat dessa med våra frågor:
Barbro Fällman (nummer 1 i retorik i Sverige)
Åsa Svensson (gammalt tennisproffs, rankad 16 i världen)
Johan Ernst Nilsson (upptäcksresande, har bl.a. cyklat, paddlat kajak och flugit en gummibåt till Afrika)
Sofia Malm (grundare av House of Dagmar) & Ebba Bucht (VD House of Dagmar)
Jonas Lindberg-Nyvang (Marknadschef MySpace)
Kitty Jutbring (journalist & programledare)
Dominika Peczynski (Chef för PR byrån Mafioso)
Anna Norrlin (Marknadschef CocaCola)
2 tjejer från försvaret som varit i Afghanistan i fredsbevarande trupper speciellt uttagna att kommunicera med kvinnor i Afghanistan.
Samt diverse andra militärer.

Haffade stunden jag fick för att summera lite. Det var skönt. Nu tillbaka till fokus och arbetet.

Men glöm inte: "Sov, Ät, Byt strumporna!"