Hello Saferide: My best friend.

Mitt hopp om människan som legat på noll den senaste veckan och ett bra tag innan dess börjar faktiskt stiga. Ja jag vet, överdrivet att dra in hela mänskligheten i det hela. Men jag tänker stort. Stort är bra tror jag, det är det som förändrar saker och ting. Men man måste vara medveten om att man har en släng av hybris.
Inser hur mycket fantastiska personer jag har omkring mig. Jag hoppas de förstår hur betydelsefulla de är. En liten handling och ett ord kan betyda så mycket och det är svårt att inte se nedförsbacken närma sig när de blir fler. Kanske är det så att man inser vilka som står en närmast när man har det jobbigt. Det där med "i nöd och i lust" kanske gäller för vänskaper också?
Oavsett så är jag tacksam, varm och glad. Och önskar att jag kan vara en lika bra vän tillbaka.
Några speciella personer ska ha stort tack för jag hade en välbehövlig, sjukt trevlig kväll.

Geeky, smörigt och klent. Jag vet. Men snart vänder det. Känner det på mig.