Det där med stress alltså...

Ojojoj. Nu är det mycket att göra.
Sådär megasuperdupermycket att man önskar man kunde ha 4 hjärnor och 5 par händer för allt (ett par händer för hjärndött arbete som att städa, tvätta, laga mat och klä på sig).

Ska inte tråka ut någon med att dela med mig av min att-göra lista utan snarare begrunda hur jag fungerar under stress.
Jag tappar nämligen totalt verklighetsuppfattning och kroppskontroll vissa stunder.
Idag glömde jag att jag betalat när jag handlade mat på ica. Jag gick ut från butiken och plötsligt slog det mig att jag aldrig drog kortet. Eller gjorde jag det? Moralkänslan tog över stoltheten och jag var bara tvungen att gå tillbaka med min matkasse och fråga om jag betalat. Det hade jag. Typiskt att man ska känna personen som står bakom i kön då. Norrköping är litet.
Eller när en person står och pratar med mig och har en lång utläggning om det ena och det andra. Jag kommer på mig själv med att göra alla "lyssningstecken" såsom att nicka, "mm":a ibland och titta på personen men inte hör jag ett skvatt av vad som sägs. Jag fångar kanske upp ett eller två ord i slutet och säger något jag hoppas stämmer in på det jag uppfattat. Kroppskontrollen sätts ur spel också. Eller ja. Snarare kroppsuppfattningen. För varför går jag annars in i hörn, dörrar, bord , smäller armar och fingrar i hörn, dörrar, bord, slår tån i bord och lister? Jag har glömt var jag har kroppen helt enkelt.
Stressade perioder som denna går jag runt i min egna lilla värld av tankar och funderingar kring alla projekt jag tagit för mig

Men jag ska inte klaga. Jag älskar det jag pluggar.
Snart är boken som jag och min grupp formger i vår projektkurs klar. 162 helt fantastiskt snygga sidor. Då ska jag hugga in på uppgiften i digital bildbehandlingskursen att göra mig själv 90 år gammal! Ja just det. Så ska jag skriva en 20 sidig marknadsplan i grupp i marknadskommunikationen. Ja just det. Och så var det tusen andra saker också...

Peace out.