Aaaaaahaaaaaaaa..... de e så de e!

02.46 Natten till fredag.
Ni vet när man bara vet att den där personen påminner så sjukt mycket om den där andra personen. Man kan bara inte placera det. Sättet att gå, prata, vissa handgester och uttryck. Man tänker: "Det är ju exakt som... ja den där andra personen!". Som en kulspruta med deja vú liksom. Man går runt och känner och tänker sådär jättelänge vid korta tillfällen när man träffar någon av personerna. Men så plötsligt trillar poletten ner, det var ju den personen som den personen var så sjukt lik! Herremingud, dem är verkligen jättelika. Som samma person fast två. Fast ändå olika liksom.
Som att dra ett streck mellan två punkter (Och ja, Marcus Gärde. Det heter strEck. Med E. Inte Ä.)

Jag borde egentligen sluta blogga sent på nätterna.

Just.nu

Jag är en ganska föränderlig människa. Jag tycker om att lära mig nya saker, ta till mig ny musik, nya böcker och ny konst. Jag gillar att förändra mig helt enkelt.
Nej, jag kräver ständig förändring i mitt liv. Annars skulle saker och ting bli så himla tråkiga. Tycker ni inte?
Min passioner just nu:
- Musik: Jumper. Har nyförälskat mig i det gamla 90-tals bandet. Fantastiskt. Förutom "Hela världen står utanför", kommer ni ihåg "Tapetklister"? Värd att lyssna på bara för texten:
Om du vill bli min vän, jag bli din
Jag tror nog våra vägar kan passas in
Det är inte mycket alls jag begär
Du får vara dej själv, jag lovar och svär

Kan bo ihop, vi kan bo isär
Vi kan träffas jämt, eller här och där
Och du får ringa mej när som helst du vill
Vill du att jag ska komma, säg bara till

Tapetklister under mina skor
Du är så mycket vackrare än vad du tror
Jag vågar inte Jag vågar inte

Jag vet var du är, jag kan ringa dej
Men jag känner mej osäker på mej
Du kanske har nån annan, vad vet jag?
Visst blir det väl min tur, en dag

Tapetklister under mina skor
Du är så mycket vackrare än vad du tror
Jag vågar inte Jag vågar inte

Om du vill bli min vän, jag bli din
Jag tror nog våra vägar kan passas in
Det är inte mycket alls jag begär
Du får vara dej själv, jag lovar och svär

Tapetklister under mina skor
Du är så mycket vackrare än vad du tror
Jag vågar inte Jag vågar inte
Tapetklister under mina skor
Du är så mycket vackrare än vad du tror
Jag vågar inte
Jag vågar

- Konst: Sture Johannesson. När de visade en av hans posters/verk på en föreläsning var jag bara tvungen att söka upp denna 60-talets drogliberala hjälte på nätet. Man behöver inte hålla med om hans starka politiska åsikter för att tycka att hans skapelser är fantastiska. Helt briljanta.
- "Mat": Kladdkaka. Jag vet, inte så bra. Men när jag kom på att man på under en timme enkelt och billigt kan göra sjukt goda kladdkakor så är det svårt att låta bli nu! (Samt att jag blev så stolt över mig själv som bakade). Förbannade människa som nyss påminde mig om att chokladbollar är lika lätt och man behöver inte ens sätta på ugnen!
-Allmän livsinställning just nu: Vänner är ovärderliga och bör uppskattas och vårdas ömt men viktigaste personen i ditt liv är du.

Vuxen enligt mig mitt yngre jag.

Jag älskar att bli nostalgisk och kunde inte låta bli att kolla mina första inlägg från 2007. Då skulle jag precis flytta hemifrån för första gången och oroade mig för att bli vuxen. Min checklista för att bli vuxen såg då ut så här. Dags att bocka av!

Är man vuxen kommer man ihåg
- att ta påse i mataffären (Check)
- att göra en budget för privatekonomin (Check)
- att diskutera blomväxter på lunchen (Nja. Inte direkt på lunchen kanske, men det har hänt. Check.)
- att storhandla (Check)
- att skaffa körkort (minnesanteckning: infiltrera vägverket) (Check, fast ingen infiltration dårå. Klarade mig iallafall.)
- att äta glass med pappret på (Aldrig någonsin att jag skulle synda på det viset!)
- att oroa sig för pensionssparandet (Check)
- att bli överdrivet exalterad över nya maträtter/ nya matvaror (Check, har skrytit för alla när jag lyckades baka härom veckan.)
- att ragga på yngre killar (Check)
- att ta hand om krukväxterna (Check)
- att bli bitter (Check)

Resultat: 10 av 11!
Då är jag väl vuxen nu då. Enligt mig själv för 2 år sedan.

Visuell retorik när den är som bäst.

"Communication just got sweeter"

"Power in safe hands"

Har precis påbörjat kursen Visuell retorik. Här är den som bäst.
Önskar verkligen att jag kan komma på och göra något så här briljant i framtiden.

Passioner och aggressioner.

Jag vet att det är lätt att slänga ur sig att man "hatar telenor" eller "hatar CSN". Men jag hatar verkligen CSN. En statlig myndighet finns till för invånarna och folket. Det är ju vi som betalar deras löner via skatten. Då kan de väl göra så gott de kan för att ge god service och bra information. Men.
Deras hemsida är riktigt bra. Om man vill få reda på allt onödigt kring studiebidragen, allt man redan visste och INTE det man egentligen vill veta. Man har ingen koll på vad man ska göra, vilka blanketter man ska fylla i eller vart ens ärende ligger just nu. Så svårt kan det väl inte vara?
Deras kundservice är fantastisk. Om man gillar att göra mängder med val med sin telefon innan man får lyssna på hur de räknar ner antalet förvirrade själar som står före i kön "Det är 69 samtal före dig, tack för att du väntar". Om jag inte minns fel informerar skatteverket även förutom samtal före i kön om hur många handläggare som behandlar ärendet. Det minskar ens egna stress ganska rejält. En sådan enkel sak.
Suck.
Så börjar resan mot ett skuldtyngt liv till staten. 24712:- på en termin.

Men jag är inte bitter, nej!
Jag har ju haft 4 timmars föreläsning om papper idag. Eller Porr som en tjej i tvåan kallade det.
GDK-porr. Att bli så exalterad, fascinerad och intresserad av ytstrukturer, hårdhet, pappersmassa och bestrykningar kan bara liknas vid porr.
Vilka möjligheter som finns. Vilka fantastiska möjligheter.
Och nej jag är inte ironisk.

Gårdagskvällen tillbringade jag med att lyssna på Georg Philipp Telemanns violinkonserter medans jag gick igenom 2 högar med gamla affischer från 60-talet jag fått av farfar. Mestadels konsertaffischer från Moderna Museet samt gamla propagandaposters från vänsterpartiet kommunisterna (de som känner mig vet att jag inte sympatiserar med dessa någonstans men det finns en härlig nostalgi i dem). Det är kul hur jag kan se alla typografiregler som Marcus Gärde präntade in i våra huvuden på dessa gamla affischer. Och Moderna är med också. Godbitarna sitter iallafall nu uppe på vår köksvägg.
Det är nördigt, det är vackert och jag älskar det.

Tankar kring människan som egoist.

Människan är egoist. Det vet man ju. Det är ju vår överlevnadsinstinkt.
Och den enda personen man verkligen helt och hållet tål är ju en själv. Annars vore det ju rätt jobbigt. Om man inte tålde sig själv alltså. Jag blir så trött på människor som tror att de kan hitta en själsfrände som de bara klickar med. Det finns ingen människa i hela världen som man aldrig skulle irritera sig på eller vara oense med. Det är ju det som är det fantastiska med att vara människa, att vi är så otroligt olika. Den enda som känner en själv helt och hållet är ju faktiskt en själv. Det finns snarare bara en skala med mer och mindre uthärdliga människor. Om man ska tänka negativt och bittert. Eller att även om du älskar någon otroligt mycket så kommer du hata dem ibland. Jag tror att en riktigt bra relation mäts i hur man hanterar konflikter. Så måste det vara iallafall.

Och människan måste ju finna någon slags tillfredsställelse i att vara trevlig mot andra. Det sociala behovet är ju starkt hos oss. Närhet och bekräftelse. Artighet är en samling regler som finns till för att underlätta kontakt och relationer med folk man inte känner (och känner också för den delen). Ett leende och ett "ha en bra dag" i affären kräver inte så mycket energi men kan ge en tillfredsställelsen att vara en bra människa och att få någon annan att må bra i en kort stund. Men att vi bryr oss om andra, empati, kan ju inte bara vara någon slags omvänd egoism (jag skänker pengar till välgörenhet för att jag mår bra av det). Man kan väl verkligen känna med någon annan utan att finna någon slags egennytta i det? Det är iallafall vad jag tror. Annars vore världen ett ganska dystert ställe.

Jag förstår inte människor som saknar empati.
Jag förstår inte människor som ser sig som ensam mot världen.
Jag förstår verkligen inte otrevliga kundbiträden.

En riktig godbit.

Förresten! Tills dess kan jag ju dela med mig av min nyupptäckta juvel.
Min bror tipsade mig om den här artisten. Raul Midon föddes blind, bor i New York och har ursprung från New Mexico & Argentina. Dessutom har han en alldeles unik gitarrstil, min bror menar att han uppfunnit en egen gitarrteknik. Och min bror, som kan musik och som jag verkligen respekterar i det ämnet, litar jag på. Raul Midon är en otroligt skicklig musiker och gör fantastiskt mysig jazz-pop-RnB (och jag som ALDRIG gillat RnB!). Passar perfekt i Januarikylan. Enjoy!

Get away!

Då börjar jag på nästa sci-fi trilogi av författaren C.S Lewis. Har inte kommit så långt, men det verkar lovande. Känns att det var ett tag sen han skrev den och den är mer målande fantasifull än andra sci-fi böcker jag läst. Men så har han ju skrivit Narnia också.

Har med mig två av böckerna, "Utflykt från tyst planet" & "Perelandra", på den (vad jag nu förstått bara) 30 timmar långa bussfärden ner till franska alperna.
Väl där blir det, förutom en massamassa skidåkning, sittning med tema "Oj, jag kom fel.." (Samma som jag hade på min studentskiva! Då var jag prinsessan Madeleine grundat på djup ironi och svår humor för min dåvarande klass. Nu ska jag vara (ja jag vet att det är tråkigt men jag hade outfiten hemma) hippie.) samt barrunda med retro tema. Vi kommer vara så snygga.
Det blir najs! Supernajs!

Det där med internet kan nog bli svårt där nere. Så, även om jag hade bloggat om jag kunde så kan jag inte. Så. Vi ses om 10 dagar! Då drar skolan igång och det ska faktiskt bli kul.

Vad är väl ett nyårslöfte mot ett nymånadslöfte?

Denna månad ska jag:
-Baka 3 gånger.
-Börja lära mig jonglera. Målet är att hantera en boll perfekt och klara 2 bollar.
-Inte bryta benet i alperna. Eller det andra benet.

Fundering kring kommunikation.

Så börjar jullovet lida mot sitt slut.
Mina reflektioner har inte slutat bara för att bloggen tagit ännu ett omotiverat upphåll.

Min senaste fundering handlar om hur vi människor ser på världen.
Har äntligen satt igång att läsa Henrik Fexeus "konsten att läsa tankar". Måste säga att jag först blev lite besviken. Det mesta jag läst hitills var inget nytt. Det beror nog mest på att jag gick den där kursen i somars. På Lifeleader Academy lärde vi oss en hel del om hur man kan läsa och tackla människor förstår jag nu. Det handlar ju inte om att läsa tankar utan om små knep så man kan förstå hur männikor fungerar och sedan möta dem på deras nivå. Förutsättningen för att man ska kommunicera är ju att man talar samma språk. Så att säga.
Men Fexeus skriver iallafall i boken att det finns tre olika sätt vi föredrar att uttrycka oss på och kanske det sättet vi ser världen på.
Först den Visuella som gärna använder målande och beskrivande ord som "Jag kan se din poäng", "Visa hur du menar"och minns främst hur saker såg ut, vilken färg de hade o.s.v.
Sen den Ljudmässiga som gillar att använda uttryck som "Lyssna på vad jag har att säga", "Jag har aldrig hört något liknande" o.s.v. och minns ljudbilder starkt.
Sen den Kinestetiska som är en beörings/känslomänniska men även smak och lukt personer. Den Kinestetiska använder gärna uttryck som refererar till känslan för det de pratar om (eller lukt&smak) ex. "Det stinker", "Vi har bara skrapat på ytan".
Sist den neutrala som gäna använder oberoende uttryck. Den neutrala har skalat av sina uttryckssätt och kommunicerar helt enkelt neutralt.

Så. Om man ska presentera ett förslag för en person man av erfarenhet vet är kinestetisk så kan det ju vara smart att använda sådana uttryck som man vet att han/hon föredrar. Att ge personen en bra känsla kring ens förslag ökar ju möjligheterna att han/hon kommer överväga det. Eller hur?
Det är spännande det där. Jag tror att jag själv är en kinestetisk person. Ja minns främst hur saker kändes och det viktigaste för mig är att det känns rätt. Tror de flesta av mina vänner är likadana. Man dras ju såklart till de som är som en själv och detta måste ju definitivt vara en viktig faktor i vilka människor man fungerar med och inte.

Har egentligen ingen slutpoäng. Detta var bara ännu en fundering kring den spännande varelsen människan. Men läs Fexeus bok, den är bra.
Ska se om jag vågar testa några trix i boken på vår kommande skidresa till alperna. På fredag bär det av i 36 timmar i en buss! Det ska nog gå att inte bli totalt uttråkad, så länge jag har mina 3 tjejer med mig.