Ångest över det mesta egentligen. Vill inte förstöra min fina, glada blogg genom att räkna upp allt. Men jag kan ju säga att jag mår som bäst när jag har kontroll över saker och ting. Och just nu har jag knappt konroll över något alls. Kan räkna upp 3 saker iallafall.
1. Bokus har bestämt att mina kursböcker i Medierad Kommunikation kommer på tisdag så att jag har exakt en vecka att läsa ut den. Stress.
2. Spisen hemma har bestämt sig för att sluta fungera (jordfelsbrytaren slår ut och man slår på spisen) så jag kan inte laga ordentlig mat.
3. Zach Braff har bestämt för att sluta vara JD i Scrubs.
Bara detta borde väl räcka till en dålig dag? Bara att Zach Braff ska sluta borde räcka som skäl att stänga inne sig på rummet med gardinerna neddragna och kolla på amerikanska serier hela dagen? Jag menar. Titta på honom! OCH han är jordens roligaste och charmigaste skådespelare.
Fast jag stängde inte in mig bakom mina gardiner och åt Ben and Jerrys. Nej, min dator har ju gått sönder (skärmen sprack?) så jag är isolerad från omvärlden när jag är hemma (mobilen räknas inte). Därför sitter jag nu i skolans datasal. En söndag. Klockan 19.00. Och tycker synd om mig själv.Fast egentligen. Vem har sagt att det är så dåligt att tycka synd om sig själv? Det är ju precis som med mina skämt. Om ingen skrattar, skrattar jag och då skrattar folk åt mig för att jag skrattar istället för åt mitt skämt som jag skrattar åt.
Om ingen annan tycker synd om mig så kan väl jag göra det det? Jag är min egna bästa kompis! Gör te till mig, bjuder på glass, kollar på film med mig. Jag finns alltid här för mig. Vare sig jag vill det eller inte. Allvarligt. Jag ska leva med mig en hel jävla livstid. Då är det väl en bra idé att umgås lite med mig, lära känna mig och prioritera mig? Jag är ju min egna livskamrat. Och då borde det ju inte vara så fel att tycka lite synd om sig själv någon gång ibland? Eller?
Och det regnar också. Men jag är inte bitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar