Mors lilla Olle? Glöm det!

Jag är verkligen ihop med en akademiker. Ibland när vi pratar på telefon pratar han med mig som om jag vore styrelseledamot och deltagare vid ett ytterst viktigt möte.

Om nu vår framtid sträcker sig långt så tänker jag mig bara honom sjunga godnattvisor till våra barn:

"Den kvinnliga könsrollens minderårige Olle företog en ambulation i barrskogsbiotopen varvid sidorna av fysionomin rodorificerades samt radiation emanerade ur synorganen.
Vederbörandes läppar vilkas storleksgrad var under medelmåttan bar spår av blåbärsförtäring. I sin isolerade situation förklarade han sig vara alienerad.
Ett akustiskt fenomen av brummande och lufsande natur samt ett knakande i buskvegetationen bedömde han såsom ett signifucum på närvaron av en hund.
Ehuru pälsen på densamma företedde lurvighet påverkades Olles känsloläge i positiv riktning.
Han förmenade sig uppleva ankomsten av en kollusor och fann detta optimalt samt kommunicerade en hälsningsformel.
Efter att vidare manuellt ha karesserat björnen porrigerade han plockningsrecipienten och proponerade besmakning av det däri förekommande.
Björnen konsumerade nästan hela den totala kvantiteten, varvid Olle konstaterade att stor affinitet till blåbär (Vaccinium myrtillus) syntes föreligga.
I nuläget observerade modern försiggåendet och angav en ululation, varvid björnen alibierade sig och kolluderandet abrupt upphörde.
Vilken motivationsfaktor för beteendet föranledde mor att utöva denna terror oss vertebrater emellan?
Det synes rekommendabelt att vännen ombedes revolvera."

Förlåt älskling, det var bara så sjukt roligt. Jag gillar ju att reta dig...