A walk down memory lane...

Så var det dags att ännu en gång packa ner mitt liv i lådor och väskor.
Men bara lugn. Jag ska inte långt.
Ungefär 3 minuter bort för att vara mer exakt. Till det där gula höghuset precis innanför tullarna i Norrköping. Ja just det. En stor trea med eget kök, stort vardagsrum och en underbar rumskompis.

Det är alltid kul när man flyttar för man hittar alla de där gamla sakerna som påminner en om allt det där man hade glömt bort. Eller inte tänkt på på ett väldigt bra tag.

Hittade klassboken från gymnasiet. Undrar om någon verkligen kommer på den återträffen vi planerade på skolgården den 4 juni 2011?
Hittade en reklamkampanjsanalys från gymnasiet. MVG+. Inte så dåligt alls faktiskt. Det här kanske är min grej ändå?
Hittade gamla foton från högstadiet. En viss bästis med en drink i handen, partyhatt på huvudet kissandes på toaletten. De där galna kvällarna hos en viss bästis nr2. Minnen.
Hittade boken med Karin Boyes dikter. Hon är verkligen fantastisk. Det är något magiskt med hur hon skriver. En av mina favoritdikter:

ÖNSKAN
Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som i gott.
Och låt mig vara stilla
och vörda vad jag ser,
så detta får bli detta
och inget mer

Om av det långa livet
en enda dag var kvar,
då sökte jag det vackraste
som jordelivet har.
Det vackraste på jorden
är bara redlighet,
men det gör ensamt liv till liv
och verklighet.

Så är den vida världen
ett daggkåpeblad
och ini skålen vilar
en vattendroppe klar.
Den enda stilla droppen
är livets ögonsten.
Ack gör mig värd att se i den!
Ack gör mig ren!


Nej nu ska studenten sova. Packa-ner-livet-i-lådor projektet får fortsätta imorgonkväll.
Som alltid är det en alldeles för sen kväll. Men fastnar man i minnen så gör man.