Fexeus är ett geni.

Var bara tvungen att kopiera detta från Henrik Fexeus blogg. Åter igen får han mig att se på saker ur en annan synvinkel och bli klarare. Här förklarar han socialt värde kontra marknadsvärde. Fantastiskt för en liberal som jag!
"Priming – en kort förklaring

Om du har läst boken och/eller vet vad priming är så kan du hoppa över det här stycket. För er andra, så betyder priming att vårt beteende och våra mentala stadier påverkas av omedvetna intryck på ett konkret sätt: Om du får läsa några meningar som i sig är nonsens men som innehåller ord som syftar till ålderdom, så kommer du faktiskt att röra dig lite långsammare efter att du läst meningarna. Din hjärna har utan att du vet om det funderat på hur det är att vara gammal och du anpassar dig därefter. Det intressanta är att meningarna du läste som sagt inte ens behövde handla om ålderdom, det räcker med att de lösa orden finns där för att din hjärna ska börja göra associationen utan att du märker det. På samma sätt kan man prima människor till i princip vilket mentalt stadie som helst, genom att utsätta dem för intryck som associerar till det. Ungefär som när jag fick alla att rita klockor i Hjärnstorm.

I somras stötte jag på ett experiment i priming som, mer än nåt jag skriver om i boken, kan ha bäring på hur vi förändrar vårt samhälle. Tyvärr på ett mycket negativt sätt. Men innan jag kan beskriva experimentet och mina slutsatser, så behöver jag först förklara ett annat koncept: sociala värden kontra marknadsvärden.

Sociala värden och marknadsvärden

Psykologen Dan Ariely menar att alla handlingar går att värdera socialt eller marknadsmässigt. I mänskliga möten har, fram till nu, de sociala värdena varit de viktiga. Att plötsligt ge en social situation ett marknadsvärde kan få katastrofala konsekvenser: Säg att din styvmor bjudit på en fantastisk middag. När den är klar drar du upp plånboken, sliter ur några hundringar och frågar hur mycket du blir skyldig. Middagen var en gåva, en social gest. Och du har just begått socialt självmord. Men ur ett marknadsperspektiv har du handlar fullkomligt rationellt - du fick en vara med ett ekonomiskt värde och ville kompensera det värdet med en lika stor summa.

En social situation som plötsligt ges ett marknadsvärde tar lång tid att reparera. Du får förmodligen inte komma på middag på ett tag hos din svärmor. Men sociala värden är också starkare än marknadsvärden. Ariely kom fram till följande: Om jag frågar dig ”kan du hjälpa mig lyfta” så är det möjligt att du hjälper mig. Att göra någon en tjänst har ett socialt värde. Men om jag reducerar det till ett marknadsvärde genom att sätta en prislapp på det: ”kan du hjälpa mig lyfta så får du två kronor” så säger du nej. Det ska mycket mer till än två kronor för att du ska hjälpa mig nu, kanske t o m 20 kr. Det ekonomiska värdet av två kronor är helt enkelt för lite – även om du gratis alltså gärna hade hjälpt mig. Samma sak vid en annan variant: ”kan du hjälpa mig lyfta så får du en dajm” fungerar, för en gåva (dajmen) har ett socialt värde. Men om vi sätter ett pris på chokladen och därmed reducerar den till ett marknadsvärde; ”kan du hjälpa mig lyfta så får du en dajm för två kronor” så säger du nej igen. Det är inte värt det. Priset är för lågt.

Alltså: Vår mänskliga interaktion är i huvudsak baserad på starka, sociala värden. Marknadsvärden är i jämförelse mycket svagare. Men de har förmågan att för lång tid framöver förstöra sociala situationer om de ges ett marknadsvärde. Även om det sedan tas bort (du ångrar dig och betalar inte för middagen) så tar det lång tid för oss att hitta tillbaka till det sociala värdet igen (tiden det tar innan du blir bjuden på middag igen).

Som vi såg så kan det både förbistra och försvåra om vi tänker på pengar i sociala situationer (som när jag bad dig att hjälpa mig lyfta). Inget konstigt så långt. Men några forskare blev nyfikna på hur vi skulle bete oss om vi bara omedvetet tänkte på pengar, dvs om vi blev primade på pengar. De gjorde en rad experiment där grupper blev primade på olika sätt; några fick läsa nonsensmeningar med ord relaterade till pengar, andra fick lösa uppgifter i en miljö där monopolpengar fanns i bakgrunden, osv, och sedan mätte man dem mot en kontrollgrupp som inte primats till att omedvetet tänka på pengar. Resultatet var slående.

De som primats på dollars betedde sig mer tävlingsinriktat, var mer individuella och hade svårare att jobba i grupp. Korrekt enligt ett marknadstänk. Men de var också betydligt mer obenägna att hjälpa någon som behövde det (en medhjälpare ”råkade” tappa en massa pennor på golvet och bad om hjälp att plocka upp dem). Marknadsmässigt riktigt också det – för på marknaden är vi alla konkurrenter. Ur ett socialt perspektiv är det naturligtvis katastrofalt. Om vi inte klarade av att samarbeta, om alla körde sitt eget race och tävlade med alla andra, och om vi inte hjälpte våra medmänniskor, så skulle vi köra vårt samhälle i botten. Rättare sagt, vi hade nog inte klarat att bygga det från början.

Forskarna som gjorde experimentet tyckte att de hittat en förklaring till varför bl a budgetmöten så ofta kollapsar: Alla närvarande måste tänka på pengar, ex budgeten, och går därför in i ett beteende där de har svårt att samarbeta.

Problemet med experiment i priming är att det är svårt att visa att effekten är bestående. Ofta går den över efter några minuter, ibland sekunder. Även om det här experimentet visade att det räcker med att vi utsätts för intryck relaterade till pengar för att vi ska börja bete oss socialt missanpassat, så är det förmodligen en effekt som går över snabbt.

Men om vi primas igen då? Och igen?

För sanningen är att vi lever i ett samhälle som är väldigt fokuserat på ekonomi och pengar. Och det har aldrig varit så mycket som nu. Varje tidning du slår upp har en ekonomidel. Varje nyhetsprogram du lyssnar eller tittar på har ekonominyheter. Vi har tidningar som Dagens Industri, Veckans Affärer och Affärsvärlden. Att prata om vart konjukturen alt. räntorna är på väg har ersatt vädret som samtalsämne. Vi primas dagligen, om och om igen med ekonomiska termer och tänkande kring pengar. Om Arielys kollegor har rätt så leder det sakta men säkert till ett socialt klimat där vi börjar se våra medmänniskor som konkurrenter. Det är klart, visst kommer vi hjälpa de som behöver det – men bara om de kan betala tillräckligt mycket för det. Jag vet inte om jag tycker att det är en beteendeförändring till det bättre."

...och jag vill ju vinna en bok ju!