Tids nog får man cykla...

Nu när det börjat lida mot vår och torrare tider funderar man ju på att ta hit min gröna, underbara 80-tals damcykel, med korg på styret, från mamma och pappa och få lite extra motion. Tänk att susa fram på asfalterade gator kantade av gråa snödroppar och gula tussilago med lukten av grus och avgaser med sig. Aaahh....


(En grej jag alltid undrat över och aldrig förstått är varför killcyklar har en hög stång mellan styret och sadeln (en vågrät) och tjejer har en låg stång (typ V-formad). Jag menar: Det lär ju göra ondare för killar än tjejer att ta sig av en såkallad "killcykel"? Man kan ju tänka att det beror på att kvinnor har klänning och kjol och att en låg stång gör det lättare att cykla då. Men när man cyklar gör ju fartvinden så att kjolen åker upp ändå? Med andra ord, att cykla med klänning/kjol är inte så praktiskt oberoende av hur cykeln ser ut. Konstigt det där, är det någon slags hemlig pung-masochism från killarnas sida?)


Fast nu börjar jag komma på bättre tankar med det där med cyklandet. För VEM hade anat att cyklar kunde vara så mycket dramatik?


"Den 55-årige mannen hade bråttom på cykeln. Så bråttom att hans byxor fattade eld av friktionen när han susade fram i det polska landskapet. Mannen har berättat hur han kände brandlukt och sekunderna senare insåg att hans byxor stod i lågor. Polisen misstänker att orsaken var en kombination av friktion, svett och materialet på byxorna, skriver Sky News. Mannen fick andra gradens brännskador på kroppen."

Aftonbladet


Och jag vill ju inte parkera min cykel för att sedan komma tillbaka och hitta den med sperma på sadeln och sönderskurna däck?



Min cykel är ju som jag själv väldigt snygg och attraktiv...