Om ångest...

Efter att ha googlat "ångest" ett tag och kommit in på en hel del deprimerande bloggar så börjar jag tänka. Ångest är ju någonting som alla människor upplevt, mer eller mindre.

Jag själv är en person som haft väldigt mycket ångest i mitt liv tidigare. Med ångest följer mörka trista tankar som kan leda till psykisk ohälsa. Min har såklart varit hanterbar men ändå jobbig.

Men. Vad folk än säger om depression och psykisk ohälsa så tror jag faktiskt inte att det är någon annan än en själv som kan ta tag i det. Inga piller i världen kommer få dina problem att försvinna. Det är snarare fel på personens syn på världen (jag är ingen terapeut, men what the heck, kände och känner en del personer som inte mår bra).

Som en vän en gång beskrev det (som själv har djupa svackor):
"För mig är världen svart eller vit, det finns inget däremellan. En person sa åt mig att se det som en persienn. I ett läge är det bara svart och vitt. I ett annat är det olika nyanser av grått, svart och vitt."

Det krävs vilja att må bra igen. Det krävs en vilja att förändra sig själv och sitt liv.
Har man inte det går det utför.

Ångesten försvinner när man kan rycka på axlarna och gå vidare. Den försvinner när man förstår att vad man än gör och säger och hur man än beter sig inte ÄR den man är.
Alla de är saker som kan förändras.
Man kan aldrig ändra på den man är.