En måndag som nästan, nästan kändes som en friday. Efter en smarrig lunch skulle jag försöka gå bort fettucine Alfredo med kyckling när ett jobb-ärende skulle uträttas. Trots mitt otroliga fokus på målet så vandrade min ögon i skyltfönstret som Bert Karlssons ögon på Robyn (på 90-talet). Där stod dem. Grymt snygga i ljusbrunt läder med en stor skylt över. En 7a och en nolla tätt följd av vad som liknar ett par glasögon på en pinne. Efter två par och ett par kronor mindre var lyckan gjord. Och dom säger att man inte kan köpa lycka... bah!
Jag ska vara Carrie hela dagen idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar