Pappa hade in i det sista hållt tyst om vart vi skulle på julbord med familjen. Vår egna lilla julklapp liksom. 5 minuter innan vi ska åka avslöjar han att vi ska till vinterträdgården på Grand Hotel.
Grand f***ing Hotel! Dit en viss kock-vän försökt släpa mig på frukostbuffé i flera år och där jag gått förbi med trånande ögon och undrat hur det skulle var att för en dag få känna sig som en prinsessa (ingen i min familj har någonsin satt sin fot där innan). Jag får panik och byter genast klänning. Väl där kände jag mig faktiskt lite som en prinsessa. En ljusprydd vinterträdgård, vackra människor och vacker mat. Jag smakade inte på grisfötterna men den mörka chokladpannacottan var makalös.

Jag står i fulkomlig chock medans han drygt och argt säger "Se dig för!". Jag försöker be om ursäkt och förklarar snällt att jag inte såg honom och att det inte var meningen att min lätta kroppsberöring skulle få honom så ur balans att han tappade hela schabraket. Han fräser argt åt mig och vi går därifrån. På vägen ut grabbar en man i 40årsåldern tag i mig och säger med snälla ögon : "Det var INTE ditt fel, jag såg vad som hände. Och dessutom betalar du hans lön, det där är inte okej."
Ingen fest utan kras och så var man skyldig till att tre tallrikar med snirkliga G.H. initialer var borta från denna jord (Fast mamma sa att denne servitör sett vinglig ut hela kvällen). Det var nog första och sista gången jag fick känna mig som en prinsessa på Grand Hotel.
Nej, tillbaka till verkligheten. Eller nä. Tillbaka till min nyinköpta sci-fi bok "Ender´s game" av Orson Scott Card. Den handlar om jordens undergång, världarnas krig, aliens och supermänniskor. Aaaah...

1 kommentar:
Det är väl fantastskt att din lätta beröring fick en man att skälva så brutalt?
Keep it up.
Skicka en kommentar