Så jävla beige...

Sådär då. Då sitter man i köket i målarskjortan och lyssnar på Cissis frälsningsmusik. Jag gillar mycket med henne men inte hennes speciella musiksmak. Country (som hon ALLTID vill lyssna på) är väl helt okej, till och med rätt mysig ibland. Men nu när vardagsrummet är halvmålat så är inte frälsningsarméns skiva något jag vill lyssna på. Men som i alla relationer gäller det att kompromissa.

Så var sista inlämningsuppgiften innan tentan inne. En poster och en folder till det påhittade bandet "Jonah and the whalefish" som egentligen är David and the Citizens. Eller ja. Det var den musiken som vi fick lyssna på och ta inspiration av.
Bandnamnet, skivans namn, "The best of" och texten "På turné" skulle vara med på affischen. Man skulle även lämna en vit yta för arrangörer att skriva tid och plats på (längst ner på min).


I foldern skulle allt som stod på postern plus turnéplan, fem låttexter, credits och info om hemsida vara med. Min folder är en hyfsat vanlig med dubbel V-vikning. Tredje rutan är framsidan med bandets namn, rutan till vänster om den är baksidan och de yttersta är första uppslaget. Öppnar man dem kommer man till andra bilden med låttexterna. Ni fattar nog. På det stora hela tycker jag att jag förmedlar den känslan jag fick av musiken. Fick inte så många kommentarer på seminariet men är helt okej nöjd. Som en klok tjej i tvåan sa: Välkommen till utbildningen där du aldrig är nöjd med något du lämnar in.

Nu lunch, sen ännu mera beige för att avsluta dagen med julpyssel med marknadsföringsgruppen på trappan (vi ska göra orangea tomtar!).